I eftermiddag har jag varit på seminarium på min kurs i Kreativt skrivande. Jag fick en sån inspirationsrush efteråt. Gick bara omkring och var lycklig!

Vi pratade om kontakter med förlag. Egentligen borde man bli deprimerad när man hör alla andra på kursen som skickat manus till förlag och fått dem refuserade. Nålsögat att komma igenom är så litet. Men ändå, det fanns i alla fall en som hade fått en ungdomsbok publicerad, en som fått pris i en novelltävling och en som Det Stora Förlaget ville träffa så visst finns det hopp.

Mitt problem är att jag inte kommer så långt med mina texter att de blir färdiga för publicering. Fast just idag har jag hämtat ut den antologi som universietet tagit fram där jag jag har med en kort novell. Hurra! Det finns hopp!

Jag lyssnade på Colin Moon under förra veckans konferensäventyr. Han är engelsman och pratar på svenska och engelska om interkulturell kommunikation och speciellt hur vi svenskar är. Mycket som vi tycker är helt "normalt" är för en icke-svensk ganska lustigt. Colin har också skrivit en liten bok som heter Sweden - the secret files och i den får man veta lite sanningar om hur konstiga vi är egentligen…
Till exempel:

• Vi lägger mycket energi på våra hem. Soffan, mattorna och gardinerna matchar varandra. Till och med ljusen matchar gardinerna, som matchar duken som matchar servetterna som matchar värdinnans klänning… Jag vet inte om det stämmer riktigt, men nog lägger vi mycket tid och pengar på våra hus, eller hur? Kanske för att vi umgås mer hemma än att gå på restaurang eller pub?
  
• Det här med garderob på restauranger. Varför ska man ha det? Och man måste hänga in jackan/kappan/rocken. Det tycker Colin är jättekonstigt (och jag med!).
  
• Svenskar ska alltid vara normala och lagom. Den bästa komplimangen är att bli kallad "vanlig svensk".
• Att vara osvensk är något positivt!
  

Hm. Ja, man fick sig några tankeställare även om inte allt var nytt. Till min förtjusning upptäckte jag att SIS också anlitat Colin - och lagt ut hans föredrag på webben!

Med gratisprogrammet Eclipsecrossword kan man göra ett eget korsord. Vi har haft det en gång på en fest då min käre svåger gjorde ett korsord om födelsedagsbarnet. Det var en uppskattat grej bland festgästerna som slog sina kloka huvuden ihop för att försöka komma ihåg om det var gymnastik eller matematik som födelsedagsbarnet hade vikarierat som lärare i.

Korsord är ibland en kul hjärngymnastik. Min pappa var en mästare och löste DNs söndagskorsord med glans varje vecka. Han kunde alla de där kluriga korsordsorden!

Nu måste jag naturligvis göra ett eget korsord! Du hittar det här (eller klicka på bilden). Får du alla rätt?

Förstår du vad rubriken betyder? Det är ett helt nytt språk, mannen. Nysvenska kallas det. Ska man hänga med får man lära sig tugget. Även om man bor lååååångt utanför tullarna.

Senaste veckan har jag sett ordet keff två gånger i nättidningar. Det måste innebära att det är på väg in i vårt vardagsspråk med stormsteg. Det är spännande med ord som jag personligen inte har någon referens till. Ikväll satt vi och tjafstade vid middagen om keff betyder bra eller dålig. Vi var tvungna att fråga Internet till slut … Den som använder uttrycket varje dag tycker säkert att man är fånig som inte fattar. Men vi lär väl oss så småningom …

På Mimers Brunn kan man hitta en ordlista för nysvenska. Där kan man bland annat läsa om orden abu, keff, guss, yo och gitta. Och så får man veta att Ska vi gitta jao? betyder Jag föreslår att vi lämnar denna plats, vad tycker du? Fast vadå? Så mossig är man väl inte att man skulle uttryckt sig så. Kanske: Ska vi dra?

Kära Googlande besökare. Här finns inte minsta lilla bild på något br-st (jag skriver inte ordet igen för då får jag väl ändå fler besökare som har sökt på det! Men strecket ska ersättas av ett "ö" …). Det finns en liten stackars kommentar eller två som är kopplade till Melodifestivalen och kläderna där. Inte mycket att se. Och inte ens några bilder på melodifestivalande damer tror jag att det finns här på Svensson Svensson.

Ändå visar statistiken från Statcounter att det är ganska många som surfar till min blogg efter att ha sökt på just de där behagen som jag inte tänker skriva namnet på. Ni måste bli grymt besvikna!

Här finns bara en alldeles vanlig vardagsblogg. Kanske kan du finna något intressant att läsa ändå. Om inte: surfa vidare till andra jaktmarker …

Svenska Språknämnden kommer snart med en utförlig artikel om nyorden 2004 i sin tidning Språkvård. Så länge kan man läsa om dem på deras webb. Alla orden är inte nya för året, men har ökat i användning.

Blogg är naturligtvis ett av orden som kommer starkt. Senast i lördags var det en artikel i min lokaltidning om bloggning. För när saker och ting når lokaltidningen, då måste man väl säga att det har spridit sig till allmänheten …

Blingbling är ett roligt ord som jag har hört, men faktiskt inte visste vad det betydde. Nu vet jag. Det är pråliga glittriga smycken som ska visa att man är rik. Kanske umgås jag inte i de rätta kretsarna. Backslick eller Kotlettfrilla är nog ganska vanligt i samma målgrupp - en herrfrisyr med lite längre bakåtslickat hår. Om jag inte minns fel var det just en sådan frisyr som någon tidning tyckte att kronprinsessans pojkvän borde ha.

Curlingförälder och servicebarn hänger ihop. Curlingföräldrarna sopar som galningar bort alla hinder för sina servicebarn, så att de likt curlingstenar lätt och smidigt kan åka in i boet. Ibland har jag en släng av det där curlingbeteendet, men bara ibland …

Gångpeng är tydligen något som dagmammorna får när de transporterar barnen till allmänna förskolan.

En datalektiker lyckas inte lära sig att använda datorer och Internet.

Att flera ord är kopplade till homosexualitet är ingen överraskning, eftersom det varit ett hett ämne i media under 2004. Nya eller mer använda ord är: HBT (förkortning för homosexuella, bisexuella och transpersoner), homokompetens (kunskap om vad homosexualitet innebär och förmåga att bemöta homosexuella på ett korrekt sätt) och kyrktrappsvigsel (ceremoni där de som just ingått partnerskap välsignas av en präst på kyrktrappan, eftersom ceremonin inte får äga rum inne i kyrkan).

Näe, nu tror jag att jag tar mig en vuxenvälling på väg till solduschen. Jag har haft backflyt när det gäller videosamtalen och tänker trösta mig med att krana ikväll …

Med ett nytt år framför mig upptäcker jag plötsligt att två månader redan har gått.
Och jag som skulle börja på ny kula.
Och jag som skulle pröva nya vägar.
Och jag som skulle förnya mitt liv och göra allt på ett nytt sätt.
Och då är det redan försent.

Magiska januari försvann.
Februari kommer näst.
Tolv blanka blad hade jag.
Två av dem är redan avrivna och ligger och tittar på mig från papperskorgens hörn.
De övriga tio är fullklottrade med mummel.
Jag hör att de ropar efter min tid, men jag vill inte svara.
- KÄFTEN!

Kommentar: Ovanstående skrev jag i februari förra året. Nu är ju faktiskt inte februari riktigt slut ännu, så det finns hopp för 2005 …

Uppdaterat: Hm. Ännu ett tecken på att tiden rinner iväg: Det var ju två år sedan jag skrev det. Mitt första alster på kursen i kreativt skrivande …

Tsunami, ytterligare ett ord i vår vokabulär som vi hade klarat oss bra utan. Precis som vi lärde bogvisir efter Estonia-katastrofen vet nu alla vad jättevågen tsunami är.

Jag följer nyheterna på TV, ser samma inslag om och om igen. Många svenska bloggar tar också upp katastrofen kan man se i listan på Jerrys ord.

Vad jag vet (ännu!) finns ingen jag känner närmare som befinner sig i området, men det är ju ändå lätt att identifiera sig med de ögonvittnen man hör berätta. Vem har inte varit med sin familj på stranden? Hur många semestrar har man inte legat en bit upp på sanden och kollat med ett halvt öga på barnen nere vid vattenbrynet?

Jag läser om pappan som tappat greppet om sin fyraåriga dotter. Hon har ett namn: Anna. På forumen med efterlysningar ser jag hennes namn igen. Anhöriga i Sverige efterlyser henne. Mamma, pappa och storebror är i säkerhet. Men Anna är borta. Jag blir så ledsen. Man kan värja sig när man pratar om 10.000 eller 40.000 dödsoffer. Men när det blir en liten fyraårig flicka som heter Anna, då går det inte.

P.S. Bidrag till Rädda Barnens insatser för barnen i de drabbade områdena kan sättas in på postgiro 90 20 03-3. Märk talongen "Jordbävningen i Asien".