I eftermiddag har jag varit på seminarium på min kurs i Kreativt skrivande. Jag fick en sån inspirationsrush efteråt. Gick bara omkring och var lycklig!

Vi pratade om kontakter med förlag. Egentligen borde man bli deprimerad när man hör alla andra på kursen som skickat manus till förlag och fått dem refuserade. Nålsögat att komma igenom är så litet. Men ändå, det fanns i alla fall en som hade fått en ungdomsbok publicerad, en som fått pris i en novelltävling och en som Det Stora Förlaget ville träffa så visst finns det hopp.

Mitt problem är att jag inte kommer så långt med mina texter att de blir färdiga för publicering. Fast just idag har jag hämtat ut den antologi som universietet tagit fram där jag jag har med en kort novell. Hurra! Det finns hopp!

Dags för 10 tips. (Det var länge sedan!). Kanske är det dags att förbereda löneförhandlingen? Här kommer tio tips till dig som har för lite betalt och tänker löneförhandla (hämtat från Ledarna):

1. Förbered dig
2. Avsätt tillräckligt med tid.
   
3. Sätt ett högt mål.
4. Beskriv dina resultat.
5. Sätt ord på det du gör och kan.
6. Lägg fram dina krav och argument.
7. Förbered konkreta frågor.
8. Vägra ha dåligt samvete!
9. Om du kör fast, stå på dig!
10. Se till att synas hela året.

Egentligen vänder sig råden särskilt till kvinnor, men jag tror allihop funkar för både tjejer och killar. Fast tjejer kanske oftare är dåliga på att lyfta fram sin kompetens för chefen? Vi jobbar på i det tysta och tror att alla ska upptäcka hur duktiga vi är. Good Luck!

Den här veckan börjar mitt nya liv…
Näe, det handlar inte om nyårslöften om tappa några kilon, det är något annat. Nåt roligt!

I tre år har jag gått en kurs i kreativt skrivande och hela tiden jobbat heltid, men särskilt denna sista termin har jag känt att det håller inte, jag hinner inte med. Därför tog jag mig en funderare. Antingen fick jag välja att sluta kursen, eller så måste jag ha mer tid att skriva. Och att hitta tid att skriva med heltidsjobb, barn som ska skjutsas hit-och-dit och allt annat är inte så lätt. Därför tog jag beslutet: minska arbetstiden. Så nu ska jag få en hel dag och en eftermiddag varje vecka bara för mitt skrivande. Oj oj oj, det ska bli så H Ä R L I G T! Och imorgon börjar det!

Ikväll har jag varit på en kurs som verkligen var upplyftande och inspirerande! Vad härligt det är när man känner att den tid man lägger på en kurs, verkligen ger något, att man får en kick! Finns det något tråkigare än värdelösa föreläsare där man bara sitter av tiden?

Nu ska jag ta min inspiration och göra nåt vettigt av den. Jag ska skriva ner en handlingsplan för hur jag rent konkret ska kunna använda det jag kommit fram till. Och det ska jag göra NU!

Mitt första alster på silversmideskursen är klart! Visserligen är det gjort i koppar och mässing (vi övar tekniken på det), men ändå. Jag är jättestolt! Jag har hamrat och filat och sågat och borrat och snurrat tråd.

Det är rätt häftigt när man gör en grej som man aldrig har gjort förut. Jag menar, i de flesta sammanhang kan man finna sig rätt bra och räkna ut ungefär hur man ska göra. Men det här är en helt ny dörr som öppnas för mig. Man ska glödga och lägga metallbiten i syra och sedan skölja av den och tvätta med stålull och såpa! Det kan man ju inte räkna ut. Det måste man få lära sig.

Man mår bra av att lära sig.

Idag har jag börjat en kurs i silversmide. Oj, vad det är mycket att lära! Vi har börjat i koppar och mässing för att lära oss tekniken och det är billigare att göra fel i mässingsplåt än i silver.

Jag inser att man inte blir silversmed efter en kvällskurs på åtta gånger. Men Efva Attling började faktiskt också på Folkuniversitetet har jag läst någonstans…

Måste bara slå ett slag för sajten DIY Planner där man kan ladda ner massor med planeringshjälp i form av kalender och färdiga blanketter som bygger på till exempel David Allens Få det gjort (Getting things done) och Steven Coveys Att leva och verka till 100 % (The seven habits of highly effective people). Det finns också månads- och veckoplaner och en massa annat spännande. Jag älskar sånt här!

Kanadensaren Douglas Jonston ligger bakom sajten och även bloggen A million monkeys typing. Ibland hittar man små guldkorn i det stora Internetsandhavet…

Det är någonting med "tio tips" som tilltalar mig vad det än handlar om. Och det finns massor med listor som folk och företag har satt ihop med tio tips om allt möjligt. En sökning på Google ger 13 000 träffar! Vad sägs om:

• 10 tips till föräldrar från RFSU
• 10 schacktips
• 10 tips för färre inbrott
• 10 mingeltips
• 10 tips för en lyckad renovering
• 10 tips för att bli mer effektiv på jobbet
  

Ja, det var bara några som man kan fördjupa sig lite i om man känner för det.

Om man registrerar sig på Livshandboken.se får man en PDF med 50 tips som underlättar livet. Oj, oj, oj på den sajten finns massor med tips om allt möjligt! Precis vad jag behöver!

Jag lyssnade på Colin Moon under förra veckans konferensäventyr. Han är engelsman och pratar på svenska och engelska om interkulturell kommunikation och speciellt hur vi svenskar är. Mycket som vi tycker är helt "normalt" är för en icke-svensk ganska lustigt. Colin har också skrivit en liten bok som heter Sweden - the secret files och i den får man veta lite sanningar om hur konstiga vi är egentligen…
Till exempel:

• Vi lägger mycket energi på våra hem. Soffan, mattorna och gardinerna matchar varandra. Till och med ljusen matchar gardinerna, som matchar duken som matchar servetterna som matchar värdinnans klänning… Jag vet inte om det stämmer riktigt, men nog lägger vi mycket tid och pengar på våra hus, eller hur? Kanske för att vi umgås mer hemma än att gå på restaurang eller pub?
  
• Det här med garderob på restauranger. Varför ska man ha det? Och man måste hänga in jackan/kappan/rocken. Det tycker Colin är jättekonstigt (och jag med!).
  
• Svenskar ska alltid vara normala och lagom. Den bästa komplimangen är att bli kallad "vanlig svensk".
• Att vara osvensk är något positivt!
  

Hm. Ja, man fick sig några tankeställare även om inte allt var nytt. Till min förtjusning upptäckte jag att SIS också anlitat Colin - och lagt ut hans föredrag på webben!

Idag har jag varit på kurs om hur man skapar mer effektiva möten. Rätt intressant faktiskt. Rikard Wildhuss är mötesstrateg (tjusig titel!) och han tycker att vi ska jobba mer med att skapa dialog på mötena. Ofta är det bara en massa chefer som ska babbla, och det är inte alltid så smart.
"Möten får ingen kärlek i organisationerna idag", säger Rikard. Och det kan man väl hålla med om. Vi är så inkörda i gamla spår och tycker att vem som helst kan väl hålla i ett möte. Folk kommer ofta oförberedda, passar inte tiderna och är oengagerade. Så det kanske inte är någon dum idé att göra en mötesrevision och se över:

• Vilken struktur har mötena idag? Antal, vilka deltagare osv.
• Syfte & mål: Varför har vi de där mötena egenligen? Vad vill vi uppnå? (Det där tror jag inte alltid man har tänkt igenom …)
• Effekt: Vilken effekt vill vi att mötena ska ha?
• Vad finns det för utvecklingsmöjligheter? Vad kan bli bättre?

Regissören Kay Pollack, som skrivit boken Att växa genom möten, fick en gång ett anonymt brev som handlar om möten som han uppmanar oss att föra vidare. Så här kommer det:


Att det ska vara så svårt att lyssna på andra? Jag tror att jag ska ge mina möten lite mer kärlek imorgon …

Trots att det är ledig lördag funderar jag lite på det här med stress. Svenskan har några tips:

Titta inte på klockan när du känner dig stressad.
Men om man är stressad har man ju ofta en tid att passa. Då kan man ju inte bara låta bli att titta på klockan?

Se till att du får tillräckligt med sömn.
Usch, vad trist. Då kan jag ju inte blogga på nätterna, eller?

Lär dig säga nej. Öva på det.
Det där tycker jag är ett idiotiskt råd. För hur lätt är det att hålla på och säga nej? För mig är det i alla fall oftast inte så himla lätt …

Försök att tala långsamt.
Och gå långsamt skulle jag vilja lägga till.

Lär dig avslappningsteknik.
Inte min grej att lyssna på avslappningsband.

Skriv upp vad du ska göra under dagen. När du är färdig, bocka av.
Bocka av känns bra. Hur många gånger har man inte skrivit till en grej på att göra-listan som man redan gjort, bara för att få stryka den. Det gör i alla fall jag …

Fokusera på det du gjort mer än på det du inte gjort.
Vissa dagar känns det som man får massor gjort. Andra dagar är det kört och det känns som man bara lullar runt. Så är det bara.

Belöna dig själv när du gjort något bra.
Köp godis och kläder!

Tänk efter vad det värsta är som kan hända i en stressad situation.
Hjärtinfarkt?

Stanna upp ibland, ta några djupa andetag.
Ingen dum idé.

Känn efter var du har dina axlar och gör pausgympa.
Pausgympa har jag aldrigt riktigt tänt på. (Hellre vanlig gympa i så fall!) Men det är kanske bra?

Lyssna till kroppen. Får du ont eller mår dåligt är det kroppen som säger ifrån.
Så sant.

Läser i SIF-tidningen att kollegorna är viktigast för trivseln på jobbet. Jag tror det stämmer. Men man har väl ett ansvar själv också för att skapa en trevlig arbetsplats? Man kan ju inte bara vänta på att andra ska gå omkring och vara trevliga? I artikeln finns fem tips för större arbetsglädje:

• Tillåt dig att ha roligt på jobbet.
  - Det är väldigt underskattat. Men det finns så mycket i glädjen och skrattet som övervinner prestige och vassa armbågar. Det är svårt att ha rätt och ha roligt samtidigt.
• Älska dig själv.
  - Vi behöver odla en mindre sträng, tillåtande och accepterande attityd till oss själva. När vi älskar oss själva mer blir vi också mindre provocerade av andra.
• Öva på att tänka goda saker om andra.
  - Välj en person som du medvetet och fokuserat tänker goda tankar om. Då mår du själv bra.
• Säg ifrån på ett konstruktivt sätt.
  - Tala om var din gräns går. Tydlighet inger respekt. Försök att inte skuldbelägga, berätta istället vad du önskar.
• Pröva att undvika ordet "inte" en stund varje dag.
  - Då tränas du i att fokusera på det du vill.
• Om någon pratar illa om en arbetskamrat, säg något positivt om personen.
  - Vi tror att vi inte påverkas av det vi hör, men det gör vi. Försök motverka det genom att säga något bra. Ingen är svart eller vit.

Allt enligt konsulten Tomas Eriksson.
Jag tycker det var ganska tråkiga tips. Får jag roligare på jobbet om jag undviker ordet "inte" en stund varje dag?
Mina amatörtips för ökad arbetsglädje:

• Se till att ha roliga arbetsuppgifter.
• Försök vara så välorganiserad det går. Håll reda på deadlines. Fresta inte din omgivning med att jämt komma försent med sånt som du lovat.
  
• Säg hej till dina arbetskamrater på morgonen med ett leende och hej då när du går hem. Lomma inte bara förbi.
  
• Prata med städpersonalen (många gör inte det utan muttrar bara när hon/han tömmer papperskorgen). Säg "tack" och "vad fint det blir!"
• Dela med dig lite av ditt privatliv (i lagom doser!) och var ärligt intresserad även hur dina kollegor har det hemma. Det gör att man blir mer medveten om hur arbetskamraterna mår.
  
• Det räcker inte med att tänka goda saker om andra. Säg det också! Säg när du tycker att någon gjort nåt bra och att du uppskattar deras arbete. Då ökar också chansen att de säger något sådant till dig och då blir man glad! (Obs! Det ska ju naturligtvis vara ärligt!).
• Stör inte dina kollegor i onödan. (Fast ibland måste man få snacka bort några minuter! Sju procent av arbetsdagen har jag läst någonstans?)
• Vissa tål practical jokes. Utnyttja det. Det livar upp hela arbetsplatsen och minst en kafferast. (En gång plockade vi till exempel bort "Skriv ut-funktionen" för en kollega som inte är så haj på datorer. Han kunde inte förstå hur han skulle kunna skriva ut sina Wordfiler!).
• Om du jobbar på kontor: städa undan på skrivbordet innan du går hem. Det är såååå tråkigt att komma till jobbet och hitta en massa högar!
• Nynna eller vissla och glad låt emellanåt. Det smittar av sig!
• Le mot din omgivning när du får tillfälle och det känns rätt!
  
• Klaga inte över minsta lilla. Gör nåt åt det istället!
• Gör ditt bästa!
  

Såja, jag tycker mina tips var mycket bättre! Så det så!

Tom Peters tycker att det behövs mer freaks och så här berättar han om vaför han gillar dem så mycket:

Why Do I love Freaks?

1. Because when Anything Interesting happens … it was a freak who did it. (Period.)
2. Freaks are fun. (Freaks are also a pain.) (Freaks are never boring.)
   
3. We need freaks. Especially in freaky times.
4. A critical mass of freaks-in-our-midst automatically make us-who-are-not-so-freaky at least somewhat more freaky. (Which is a Good Thing in freaky times—see immediately above.)
   
5. Freaks are the only (ONLY) ones who succeed—as in, make it into the history books.
   
6. Freaks keep us from falling into ruts. (If we listen to them.) (We seldom listen to them.) (Which is why most of us—and our organizations—are in ruts. Make that chasms.)

Bara för det tror att jag ska göra något galet idag! Eller imorgon …

Uppsnappat på Entreprenörsbloggen.

Jaha, nu har jag gjort om alla mina "att göra-listor" till "nästa åtgärd-listor" enligt David Allens modell i boken Få det gjort. Fast man får ju anpassa sig lite till svenska förhållanden. Ibland blir amerikanska böcker om personlig planering så amerikanska. Det står till exempel ofta "Du kan be din sekreterare". Hallå! Hur många har sekreterare idag? På de flesta arbetsplatser blir det ju mindre och mindre administrativ personal och några sekreterare var det länge sedan jag såg till. Allra minst någon som är "min egen" … Tyvärr. Duktiga administratörer växer inte på träd (fast jag har några på mitt jobb som är riktiga stjärnor!).

I alla fall så försöker jag nu, enligt Allens modell, släppa det här med att göra en arbetsfördelning på veckodagarna som jag tidigare gjort. Då har jag försökt planera veckan och sätta upp olika saker som ska göras på måndag, tisdag och så vidare. Men det funkar ju aldrig. För när fredagen kommer så har man varit iväg på olika håll, blivit avbruten och helt plötsligt har man nio stora grejer som ska klämmas ihop mellan fredagsfikarasten och hemgång. Helt omöjligt. Allens modell bygger på att man hela tiden fokuserar på vad man ska göra härnäst i varje projekt. Inte alltihop på en gång som jag gärna gör. Det känns ganska bra så här långt, men kanske är en dag lite för kort tidsperiod att utvärdera efter …

Precis som Peter på Tesugen har jag snöat in på David Allens bok Getting things done eller Få det gjort - svart bälte i vardagseffektivitet som den heter på svenska. Jag har inte kommit så långt ännu, men det kommer nog att bli en del förändringar i min arbetsplanering. Jag återkommer när jag kommit lite längre i boken (se, nu kom den där Davinci-kodenboken på väntelistan igen … nåt annat var roligare!).

David Allen har en webbplats också med ett forum där man kan diskutera planering i all oändlighet så man inte får tid att planera …

Dags för ännu en lista … det är väl bara att köra på? Varför inte en tvättsystemsanalys? Säkert gjord för frustrerade hemmafruar i USA. Ett litet utdrag:

Ja, det är ju inte det att det inte behövs ett tvättsystem i det här huset, men är det inte lite överdrivet …? Cynthia Townley Ewer har i alla fall tänkt igenom det här väldigt noga. Känner du igen dig, frågar hon:

• Det är morgon och dags för utflykt med svärföräldrarna.
• Barnet kommer till frukosten med söndriga och smutsiga kläder.
• Föräldern beordrar barnet att gå och byta om. Barnet säger att det inte har några rena kläder.
• Föräldern rusar upp för trappan till barnets rum. På golvet ligger högar med rena och smutsiga kläder. Byrålådorna är fyllda med kläder, smutsiga och rena blandat.
• Föräldern letar igenom högarna på golvet och byrålådorna och hittar en ren (eller ganska ren) uppsättning kläder.
• Föräldern beordrar barnet att byta kläder. Barnet klagar. Föräldern höjer rösten. Barnet gnäller. Föräldern blir galen!
  
• Barnet klagar. De nya kläderna är ingen hit. Byxorna är för korta. På t-shirten syns en krakelerad, avflagnande symbol. Barnet rullar med ögonen och tänker, men säger inte, "Vad var det jag sa!" Föräldern får ändå meddelandet via telepati. Föräldern rycker till, men säger inget.
• Förälder nummer två kommer till frukostbordet iklädd skrynklig skjorta från strykkorgen och gårdagens byxor. Förälder nummer tvås slips passar varken till skjortan eller byxorna. (Ingen tvekan om vem förälder nummer två är …) Förälder nummer två smyger iväg till jobbet mitt i larmet av grälet om barnets kläder.
• Efter frukost rotar förälder nummer ett igenom torktumlaren efter kläder till sig själv för utflykten. Måste köra torktumlaren i tio minuter till för att släta ut skrynklor. Eftersom det bara finns fem minuter att tillgå sätter föräldern på sig halvskrynkliga jeans och tröja. Hoppas att svärföräldrarna har glömt glasögonen idag.
• Familjen är försenad till utflykten. Svärföräldrarna säger ingenting, tack och lov! Föräldern lovar sig själv bättring … till nästa gång.

Jag undrar om Cynthia har kikat in genom vårt köksfönster (förutom det där med slipsen då …). När barnet säger "Jag har inga strumpor" så hittar jag alltid ett par i tvättstugan! Det är väl inget svårt!

Hur ska man slippa det här då? Ja, säger Cynthia, man måste sätta mål (Inte nu igen …!) för sin tvätt. Och sedan bryta ner det i en handlingsplan (Känner jag igen det här? Hm …). Till exempel kan den innehålla:

• Smutsig tvätt samlas ihop på uppsamlingsställen varje dag.
• Smutsig tvätt transporteras till tvättområdet från uppsamlingsställena.
• På tvättområdet finns adekvat mängd av tvättmedel, mjukmedel och fläckborttagning och även tvättmaskin (!), torktumlare, strykjärn och strykbräda, klädhängare och tvätthängningsområde. Tvättmedel osv. fylls på innan det är helt slut.
• Smutsig tvätt sorteras, tvättas, torkas och viks.
• Nödvändig strykning görs eller delegeras (till vem?)
• Kemtvätt lämnas och hämtas.
• Kläderna återförs till förvaringsområdet.
• Repetera ovanstående regelbundet.

Hå hå ja ja! Och Cynthia är inte färdig än. Nu ska vi analysera! Var finns tvättproblemen i er familj? Har alla tvättkorgar till exempel? Eller måste den tvättansvariga familjemedlemmen (Hallå - vi är väl två om jobbet!) leta igenom hela huset efter smutsig tvätt? Ja, nu gäller det att fundera igenom vilka problemområden som finns. Och sedan är det bara att sätta igång. För, som Cynthia säger: "Även om du ignorerar arbete, så försvinner det inte." Så sant som det är sagt!

På Nordic Coaches har jag hittat en rolig lista som Brian Tracy ligger bakom. Det handlar om 21 punkter för att skapa framgång och pengar!! Jippiee, precis vad jag behöver!! Dessutom älskar jag listor! Det är bara att köra igång …

1. Dröm stora drömmar!
   
2. Utveckla en tydlig känskla för riktning.
   Vadå riktning? Det här låter som en dålig översättning från engelskan. Men det handlar visst om att sätta mål - det finns en egen sjupunktslista för att sätta upp och nå mål under den här punkten:
   
   • Bestäm exakt vad du vill uppnå inom varje livsområde.
   • Skriv ner målen klart och tydligt.
   • Sätt en deadline för varje mål.
   • Gör en lista över allt du måste göra för att uppnå målen.
   • Gör om listan till en handlingsplan - prioritera.
   • Förverkliga planen omedelbart.
   • Gör något varje dag som leder dig ett steg närmare ditt viktigaste mål.
3. Se dig själv som din egen.
4. Gör det du älskar att göra.
5. Gör ditt absolut bästa.
6. Arbeta mer och hårdare.
7. Betala alltid till dig själv först.
8. Ställ in dig på livslångt lärande - läs 30-60 minuter varje dag om det du vill lära dig mer om.
   
9. Lär dig ditt arbete in i minsta detalj.
10. Bestäm dig för att tjäna andra.
    
11. Var absolut ärlig mot dig själv och andra.
12. Bestäm vad som är viktigast.
13. Skapa ett rykte om dig att vara snabb och pålitlig.
14. Var beredd att kliva från den ena toppen till den andra - identifiera trenderna i din verklighet.
15. Ha självdisciplin i allt du företar dig.
16. Släpp loss din medfödda kreativitet.
17. Omge dig med rätt människor.
18. Ta hand om din hälsa på bästa sätt.
19. Var beslutsam och inriktad på handling.
20. Låt aldrig misslyckande vara en möjlighet.
21. Klara testet i uthållighet - sök värdefulla läxor i alla bakslag.
    

Lätt som en plätt! Snart har jag uppnått ekonomiskt oberoende.

Det här med att sätta mål kommer man alltid tillbaka till när man läser om personlig utveckling både när det gäller i jobbet och privatlivet. Och det är ju säkert rätt. Men det är lätt att sätta upp mål och svårare att komma dit …