Idag har jag varit på radion. Lokalradion bara visserligen, men ändå. Lite pirrigt var det allt, direktsändning var det också. Det handlade om en grej jag är projektledare för på jobbet. Man vet ju aldrig vad man får för frågor och om man kan svara på dem… Men det gick faktiskt väldigt bra, om jag får säga det själv (Fast jag vill inte höra intervjun. Visst är det vidrigt att höra sin egen röst?). Jag frågade yngsta dottern när jag kom hem hur hon tyckte jag lät. "Du lät otroligt professionell!" sa hon med eftertryck.

Dags för 10 tips. (Det var länge sedan!). Kanske är det dags att förbereda löneförhandlingen? Här kommer tio tips till dig som har för lite betalt och tänker löneförhandla (hämtat från Ledarna):

1. Förbered dig
2. Avsätt tillräckligt med tid.
   
3. Sätt ett högt mål.
4. Beskriv dina resultat.
5. Sätt ord på det du gör och kan.
6. Lägg fram dina krav och argument.
7. Förbered konkreta frågor.
8. Vägra ha dåligt samvete!
9. Om du kör fast, stå på dig!
10. Se till att synas hela året.

Egentligen vänder sig råden särskilt till kvinnor, men jag tror allihop funkar för både tjejer och killar. Fast tjejer kanske oftare är dåliga på att lyfta fram sin kompetens för chefen? Vi jobbar på i det tysta och tror att alla ska upptäcka hur duktiga vi är. Good Luck!

Kom just hem efter fyra dagar på en kursgård på Lidingö. Kul att komma iväg och skönt att komma hem är min mycket korta sammanfattning. 

Det har varit folk från hela Sverige och man kan konstatera att det inte är någon tvekan: gotlänningarna håller igång bäst (förutom en och annan smålänning då…).

Sedan september förra året är jag en kontorslandskapare! Efter ett antal år med eget rum försöker jag nu samsas med nio av mina kollegor (även om vi är ganska mycket ute och far allihop så det är inte ofta vi är inne i landskapet alla tio!). För det mesta funkar det bra, men ibland blir jag sur när någon tar sig för stora friheter … Nu har SIF-tidingen kommit med lite tips på spelregler man ska ha i kontorslandskapet:

Tala inte över huvudet på någon.
Hm kanske nåt att tänka på …

Gå åt sidan för längre samtal.
Bra idé, men inte alltid så lätt. Vi har inga trådlösa telefoner, och hur ska man veta innan om det är ett långt samtal? (Såklart om man ringer upp själv kanske, men om man blir uppringd?)

Knappa in frånvaro eller ta med telefonen. Välj neutrala ringsignaler.
Bra idé … Vissa telefoner ringer och ringer fastän man vet att vederbörande är på kundbesök.

Undvik berg av papper, släng och lagra i datorn.
Det där stör mig inte alls. Var och en får ha det hur de vill. (Fast jag har alltid ett helt rent skrivbord innan jag går hem på kvällen! - Stolt -)

Undvik matos.
Nåde den som steker kotletter inne hos oss …

Parfym, blommor och snus är dofter som kan irritera.
Har jag inte ens reflekterat över. Men vi sitter inte direkt i knät på varandra. Och snusarna sitter inte bredvid mig …

Olater. Lägg band på dig om du knäpper med pennan, knackar med skon i golvet, visslar, smaskar eller smånynnar.
Så sant, så sant. Lägg till prata med sig själv …

Ropa inte tvärs över rummet.
Oj, det gör jag ibland. Får nog skärpa mig lite där.

Gör upp vad som gäller om privata tillhörigheter.
Man måste väl få ha lite personligt på sin arbetsplats (kort på familjen och så). Bara man håller sig inom sitt revir så stör det inte mig …

Ett måste när man sitter i landskap är lurar med musik! Jag har upptäckt att det är det bästa sättet att koppla bort ljuden runt omkring. Det blir också en signal till omgivningen att man vill sitta lite ifred. Fast vi har också en flagga som vi kan sätta upp på skrivbordet om vi inte vill bli störda …

Idag har jag varit på kurs om hur man skapar mer effektiva möten. Rätt intressant faktiskt. Rikard Wildhuss är mötesstrateg (tjusig titel!) och han tycker att vi ska jobba mer med att skapa dialog på mötena. Ofta är det bara en massa chefer som ska babbla, och det är inte alltid så smart.
"Möten får ingen kärlek i organisationerna idag", säger Rikard. Och det kan man väl hålla med om. Vi är så inkörda i gamla spår och tycker att vem som helst kan väl hålla i ett möte. Folk kommer ofta oförberedda, passar inte tiderna och är oengagerade. Så det kanske inte är någon dum idé att göra en mötesrevision och se över:

• Vilken struktur har mötena idag? Antal, vilka deltagare osv.
• Syfte & mål: Varför har vi de där mötena egenligen? Vad vill vi uppnå? (Det där tror jag inte alltid man har tänkt igenom …)
• Effekt: Vilken effekt vill vi att mötena ska ha?
• Vad finns det för utvecklingsmöjligheter? Vad kan bli bättre?

Regissören Kay Pollack, som skrivit boken Att växa genom möten, fick en gång ett anonymt brev som handlar om möten som han uppmanar oss att föra vidare. Så här kommer det:


Att det ska vara så svårt att lyssna på andra? Jag tror att jag ska ge mina möten lite mer kärlek imorgon …

Det är lustigt det här med att vara effektiv på jobbet. Ibland kan man känna som man bara lullar omkring och får ingenting gjort. Men så helt plötsligt ändras alltihop och man kan som med ett trollslag stryka massor på att göra-listan. Just nu känner jag så.

Jag vet inte om det har att göra med att jag rivstartade i måndags med en kund inbokad redan kvart över åtta. När jag dundrade in på kontoret kvart i åtta var det mer än en av mina kollegor som vände på huvudet och sa "Kommer du redan?". Hm. Fick mig att fundera: Har jag rykte om mig att släntra in sent? Ja, nu har vi ju flextid fram till nio så det är inget olagligt eller så, och jag sitter ofta kvar till både sex och sju, men ändå.

Tänk om man kunde se till att vara på plats halv åtta varje dag! Problemet är ju att jag är så morgontrött (till viss del beroende på att jag sitter uppe och bloggar på nätterna?). Men jag vet ju att om jag bestämmer mig, så går det alldeles utmärkt att gå upp tidigt. Till exempel går jag på frukostmöte med ett nätverk jag är med i varje onsdag klockan sju på morgonen. Och då tar jag mig minsann upp! Men det är liksom inte samma sak när man bara har bestämt tid med sig själv. Då är det lätt att trycka på repetition på väckarklockan och tänka att man kan unna sig åtta minuter till. Och åtta till …

Hur ska man motivera sig att bli morgonmänniska när man (av naturen?) är kvälls- och nattmänniska och därmed jättemorgontrött? (Måste man i så fall gå och lägga sig "i tid"? Usch, vad trist!) Är det ens värt besväret?

I går var det "clean off your desk day" enligt Expressen. Den inträffar tydligen andra måndagen på året har en amerikan (var annars?) kommit på. Att sortera sina papper är inte lätt. Det finns olika sätt att göra det på, till exempel:

• Viktigt/oviktigt?
• Att göra måndag - fredag
• Privat & jobb
• Måste - borde - om jag får tid - kanske …
• AKUT!

Christin White del Rosso är professionell "organiserare" i USA. Hon ger lite tips på Carolina NewsWire:

• Create an action box with appropriate file categories such as “To Call,” “To Do,” “To File,” “To Pay,” and “To Read.” Place a trash or recycle bin and a shredder next to your desk. Call it your “To Discard” file.
• Do an immediate quick sort of papers by placing each one in the appropriate file.
• Have your personal organizer or calendar nearby as you are going through the papers so that you can record important dates immediately.

Faktiskt har jag själv infört ett system som funkar rätt så bra (har i alla fall gjort ett par veckor nu). Jag har:

• hängmappar sorterat efter olika projekt & kunder
• en almanacka (ja, egentligen två för jag har en på datorn också!)
• en skrivbok för jobbet (s k vaxduksbok)
  
• en skrivbok (likadan) för mitt privata jox

Så istället för att ha en miljon lappar och flera block som jag skriver olika kom-ihåg-grejer på så har jag faktiskt lyckats samla ihop det på ett sätt som passar mig. Jag har också lite tecken i marginalerna för grejer jag ska göra och ringa och så.

Nu låter det ju som om jag är världens mest organiserade typ, men det kan de som känner mig intyga att det är inte riktigt sant. Om några veckor faller säkert mitt fina system samman som ett korthus, men då får jag väl försöka skapa min egen "clean off your desk day" …

Vi svenskar är mest arbetsskygga i hela Norden, skriver Svenska Dagbladet. Svensken drömmer om att gå i pension tidigt och tar sig friheter när chefen är borta. Var fjärde svensk har dessutom somnat på jobbet! (Där går min gräns …). 62 procent av svenskarna tycker också att deras arbetskamrater är det mest irriterande med jobbet.

Visst låter det tråkigt att så många tycker illa om sina arbetskamrater? Man kan ju fundera på om det är jobbarkompisarna det är fel på, eller om det bara blir något man klagar på när det egentligen är något annat som är fel. För inte är väl så många svenskar skitstövlar? De flesta jag känner är tvärtom riktigt trevliga!

En kompis blev sittande i sin bil i helgen eftersom det blåste ner träd både bakom och framför honom på vägen. Han och hans sambo gick till ett hus och bad att få låna toaletten. Det fick de visserligen, men sedan fick de snällt gå tillbaka och sätta sig i bilen igen hela natten. Då tänkte jag på alla familjer i Thailand under katastrofen som tog hand om turisterna (svenskar!) och gav dem både mat och husrum, ibland till och med före sina egna barn …

Idag har vi haft möte i kontorslandskapet. Vi har det ibland. För att reda ut saker och ting som vi retar oss på. Det är nog ganska bra. Nu har vi bestämt att vi ska ha fest i landskapet också. Äntligen!

Att sitta i kontorslandskap är inte som att ha eget rum. Jag har en liten träflagga om jag kan sätta upp på mitt skrivbord för att signalera till omgivningen att jag vill jobba ifred. Enda problemet är att så fort jag sätter upp den där flaggan så kommer någon av mina kollegor fram och säger:
- Jaså, du har flaggan uppe idag? Vill du jobba ostört?
Eller (ännu värre!):
- Du flaggar idag! Fyller du år, eller?
Då suckar jag och tänker att det hade varit skönt att kunna stänga en dörr i nyllet på dem.

Fast för det mesta är det bara roligt att vara en "landskapare". Numera vet man betydligt mer om kollegornas privatliv, och det är väl bra att vi lär känna varandra bättre. Dessutom är det faktiskt mycket lättare att samarbeta spontant. Och det är väl det som är själva idén med det här sättet att möblera kontor.

När vi flyttade till nya lokaler bestämde jag mig för att aldrig gå hem och lämna papper på skrivbordet. Och det har jag faktiskt hållit. Jag, som i mitt tidigare egna rum byggde upp torn av pappershögar på skrivbordet. Kanske är det så att det är lättare att samla på sig grejer om man har gott om plats (Det ser jag i vår källare hemma också … mycket saker är det!). Nu trycker jag in pappershögarna i ett skåp innan jag går hem och skrivbordet är som ett parkettgolv när jag kommer på morgonen. (Fast jag törs knappt öppna skåpet …)

Läser i en Lillian Toos lilla bok om Feng Shui:

"Se till att skrivbordsytan rakt framför dig är fri från papper, böcker och annat. Skapa motsvarigheten till en ljus hall där god Chi kan samlas. Travar med papper bör vara högre på din vänstra sidan än din högra."

Det står också att man ska ha en brevpress av kristall i sydväst. Jag som tycker att brevpressar är något av det mest meningslösa man kan äga. Eller vad sägs om att placera:

"Dator och kringutrustning i väster för att stärka din förmåga att fungera under påfrestningar."

Jag som trodde att feng shui var en gammal lära. Har de ändå tänkt ut var datorn ska stå? Verkar skumt. Och jag vet inte ens vilket väderstreck min dator står i. Kanske söder? Det är nog i alla fall helt fel.

Mitt i kontorslandskapet har vi ett konstverk, en skulptur i glas. Någon sa att det var en båt och i flera veckor gick vi omkring och försökte med livlig fantasi att få ihop det till något som liknande en båt. Fast jag tyckte mer det såg ut som en sköldpadda. Sedan hade någon hört att det inte alls var en båt utan att den hette "Vilande läge" eller något liknande. Det blev inte lättare att se vad det var för det. Kanske en gubbe som låg och sov under en tidning? Min kollega S. hävdade att hon satt och tittade rakt in i en glasskulptursrumpa hela dagarna så vi fick vrida på skulpturen så hon slapp bli generad.

Nu ska vi som sagt i alla fall snart ha fest i kontorslandskapet (efter julledigheten). Och i morgon har vi bestämt att alla ska ha tomteluvor på sig. Vi håller på att bli som en enda stor familj!