Mys:

• Ledig (nästan hela) dagen imorgon.
• Mysig lunch med två kompisar idag.
  
• Ett kundmöte utöver det vanliga!

Mos:

• Alla politiker som strular.
• Mörkret som kommer krypande när sommaren är slut.
• Maken ringde och sa att han inte kom hem ikväll
  

Årets första pass på Friskis&Svettis just avklarat. Jo, jag vet att det redan gått två månader av året, men jag har liksom inte kommit igång med jympan efter jul. Och det behövs verkligen! Vad kul det är att röra sig till medryckande musik. Om det så är i gympa eller på dansgolvet. Jag gillar verkligen det. Det hade jag nästan glömt.

För övrigt har helgen varit ganska slö. Idag har jag knappt varit ute fastän solen sken från blå himmel, nön gnistrade och det var fyra minus. Skamligt!

Melodifestivalen igår. Jag visste redan innan han började sjunga att det var Martin Stenmarck som skulle vinna. Han jag bor ihop med tror att det beror bara på att Stenmarck är snygg, men jag hävdar bestämt att det är för att han har så bra röst. "Många har ju bra röst, men en skitlåt. Varför håller du inte på dem då?", muttrade maken. "Man kan ju inte veta innan om låten är bra!" Hehehe, det är väl någon slags intuition. Martin skulle inte välja en dålig låt … Och det hade han ju inte gjort heller. Den kommer att vara med i slutstriden tror jag.

Hur blir man kompis med prinsessan Madeleine? Hur hittar man Gud? Och hur i all världen genar man på IKEA i Kungens kurva? Allt det här kan man läsa i en spännande artikel på DN.se. Kajsa Ingemarsson berättar också om hur man blir en framgångsrik författare:

1. Älta historien tills den känns hållbar. Otrohetsdrama i förorten, mord på Orientexpressen, whatever.
2. Tänk ut ett slut på din berättelse innan du börjar skriva. Det gör det lättare att portionera ut pusselbitarna som skapar den där page turner-effekten som gör att boken bläddrar sig själv.
3. Ta ledigt. Det tar lång tid att skriva en bok och det är inget man gör efter jobbet. Det tar säkert 300 sidor innan du hittat din personliga stil så ge inte upp innan dess och …
4. … låt ingen läsa det du skrivit innan ditt utkast är klart, så slipper du bli förvirrad. När det känns motigt: intala dig själv att du är en grym författare och dagdröm om den dagen du får Augustpriset. Att planera omslagsdesign är också peppande.
5. Glöm tips 1-4. Skriv! Skriv! Skriv!"
   

Ska prova det …

Snappade upp sajttipset på Bisonblog.

Antipiratbyråns webb är hackad skriver IDG. Personalen är dessutom på konferens och kan inte åtgärda. Oj då! Fast läser man sedan kommentarerna till artikeln så visar det sig att den domän som IDG hänvisar till (antipiratbyran.se) inte alls tillhör Antipiratbyrån utan en privatperson. Så kan det gå!

Update: IDG har plockat bort artikeln nu …

Igår såg jag på dr Phil på TV. Man kan inte låta bli att fascineras av denna ultraamerikanska företeelse. Han har tidigare låtit sin son göra inslag om hur man hanterar tonåringar och nu har hans fru blivit reporter! Igår intervjuade hon Cher om hennes föräldraroll. Mitt i intervjun fick man också höra hur dr Phil intervjua sin fru om hur god vän hon var med Cher.

Jag satt där framför TVn och blev lite sur på dr Phil. Varför ska han hålla på och blanda in hela sin familj? Fast på sätt och vis kanske det är bättre att frun får vara med och jobba lite i familjeföretaget än att hon, som tidigare, bara sitter i publiken och får gå med sin man ut när programmet är slut.

Man kan tycka vad man vill om Phillip McGraw, men igår sa han en intressant sak: Om man frågar folk vad de prioriterar högst så svarar de alltid familjen, men när man sedan tittar på vad de gör så visar det sig i de allra flesta fall att de inte prioriterar familjen i sina handlingar. Kan det stämma? Jo, ibland är det nog så. Men vad innebär det att prioritera familjen då? Innebär det att en förälder ska vara hemma hela tiden och baka bullar? Det passar ju inte alla. Ska man inte få bli förälder då? Jag tror att man kan prioritera sin familj på olika sätt. Naturligtvis måste barnen få tid, men det handlar ju också om vad man gör på den där tiden. Jag vet att våra barn uppskattar de resor vi har gjort tillsammans till exempel. Jag kan ju inte utplåna mig själv. Jag gillar att jobba och skulle vara en urusel hemmafru! Men jag kan ju försöka anpassa jobbet till familjen så gott det går.

Jag är inte heller alltid säker på att mina barn vill ha tid med mig nu för tiden. Ofta verkar de mer intresserade av att vara med sina kompisar … Men det handlar väl om att finnas till hands och lyssna när de väl behöver mig. (Och naturligtvis har det ju att göra med hur gamla barnen är!).

Det är också viktigt att båda föräldrarna är delaktiga (om man nu är två!) och redan från början när barnen är små. Vi har delat på föräldraledigheten, och det tror jag påverkar hela familjen under uppväxten. Ofta ser man kanske bara till de ekonomiska aspekterna och det blir mamman som stannar hemma större delen av ledigheten. Jag skulle vilja uppmana dagens nyblivna föräldrar att tänka lite längre. Och dela. Det går oftare än man tror. Min man är egen företagare och skulle lätt kunna ha sagt att han inte kunde vara borta. Men han valde att vara pappaledig. Det tror jag inte han har ångrat. Och inte jag heller …

Förra året pratades det mycket om curlingföräldrar - att vi engagerar oss för mycket i våra barn. Vi skjutsar hit och dit och brer mackor och köper leksaker. Det är många som känner igen sig i den bilden. Jag bland annat. I alla fall ibland. Med jag vet folk som är värre …

Det här med att vara förälder delar jag in i olika stadier som ställer olika krav på oss som vill göra vårt bästa i föräldrarollen. Själv har jag sedan i höstas gått in i tonårsföräldrarollen. Jaha, då får man lära sig nåt nytt - spännande! Och mer lär det bli de kommande åren …

Detta är mitt i-landsproblem (som de skulle sagt på Hipp Hipp):
Varför kryllar telefonsladden alltid ihop sig så att man måste snurra ut den? Någonstans har jag hört att det har att göra med att man lyfter luren med ena handen och lägger tillbaka den med den andra. Fast det låter konstigt. Jag tycker att jag oftas håller luren med samma hand. Ändå så måste jag efter ett par veckor snurra upp telefonsladden otaliga varv. Konstigt.

Ja, det var väl det viktiga jag hade att säga …

I går var det "clean off your desk day" enligt Expressen. Den inträffar tydligen andra måndagen på året har en amerikan (var annars?) kommit på. Att sortera sina papper är inte lätt. Det finns olika sätt att göra det på, till exempel:

• Viktigt/oviktigt?
• Att göra måndag - fredag
• Privat & jobb
• Måste - borde - om jag får tid - kanske …
• AKUT!

Christin White del Rosso är professionell "organiserare" i USA. Hon ger lite tips på Carolina NewsWire:

• Create an action box with appropriate file categories such as “To Call,” “To Do,” “To File,” “To Pay,” and “To Read.” Place a trash or recycle bin and a shredder next to your desk. Call it your “To Discard” file.
• Do an immediate quick sort of papers by placing each one in the appropriate file.
• Have your personal organizer or calendar nearby as you are going through the papers so that you can record important dates immediately.

Faktiskt har jag själv infört ett system som funkar rätt så bra (har i alla fall gjort ett par veckor nu). Jag har:

• hängmappar sorterat efter olika projekt & kunder
• en almanacka (ja, egentligen två för jag har en på datorn också!)
• en skrivbok för jobbet (s k vaxduksbok)
  
• en skrivbok (likadan) för mitt privata jox

Så istället för att ha en miljon lappar och flera block som jag skriver olika kom-ihåg-grejer på så har jag faktiskt lyckats samla ihop det på ett sätt som passar mig. Jag har också lite tecken i marginalerna för grejer jag ska göra och ringa och så.

Nu låter det ju som om jag är världens mest organiserade typ, men det kan de som känner mig intyga att det är inte riktigt sant. Om några veckor faller säkert mitt fina system samman som ett korthus, men då får jag väl försöka skapa min egen "clean off your desk day" …

Vi svenskar är mest arbetsskygga i hela Norden, skriver Svenska Dagbladet. Svensken drömmer om att gå i pension tidigt och tar sig friheter när chefen är borta. Var fjärde svensk har dessutom somnat på jobbet! (Där går min gräns …). 62 procent av svenskarna tycker också att deras arbetskamrater är det mest irriterande med jobbet.

Visst låter det tråkigt att så många tycker illa om sina arbetskamrater? Man kan ju fundera på om det är jobbarkompisarna det är fel på, eller om det bara blir något man klagar på när det egentligen är något annat som är fel. För inte är väl så många svenskar skitstövlar? De flesta jag känner är tvärtom riktigt trevliga!

En kompis blev sittande i sin bil i helgen eftersom det blåste ner träd både bakom och framför honom på vägen. Han och hans sambo gick till ett hus och bad att få låna toaletten. Det fick de visserligen, men sedan fick de snällt gå tillbaka och sätta sig i bilen igen hela natten. Då tänkte jag på alla familjer i Thailand under katastrofen som tog hand om turisterna (svenskar!) och gav dem både mat och husrum, ibland till och med före sina egna barn …

Så här när det mest liknar höstrusk ute är det inte helt fel att sitta inomhus och planera för sommarens fester. (Visst låter jag välorganiserad som redan nu planerar mitt sociala sommarliv?). Tillsammans med fem andra personer har jag fått hedersuppdraget att arrangera områdets cykelfest i år, och det är ett arrangemang som kräver förberedelser …

Om allt går i låst ska minst 120 personer cykla runt här i augusti och äta förrätt, middag och efterrätt på tre olika ställen tillsammans med olika personer! Det kräver logistik! Man lagar alltså en av rätterna hemma hos sig och cyklar till två olika hus för att äta de andra rätterna med människor man inte (alltid) känner. Efteråt samlas allihopa till gemensam fest med liveband.

Men tänk om det blir fel när vi fördelar jobbet och Kalle & Eva får trettiotvå personer till förrätten? Eller om Lars & Stina sitter där med kalla biffar och inte en enda gäst dyker upp … Hjälp!

I alla fall så kommer nog alla att ha cyklar som den här bredvid - säker cykel enligt Vägverket och NTF. Själv har jag inte haft lyse på min cykel sedan 1800-talet och håller alltid andan när jag cyklar förbi polishuset.

Annat cykelrelaterat jag funderar på är om alla fjortonåringar kommer att ta på sig cykelhjälm nu när det är lag på det?

I Aftonbladet kan man läsa hur man fixar julen på två timmar:

"Om grannen reser bort över jul, be att få låna hans julgran."

Jag tycker i och för sig att det kan vara bra att kraven sänks på att man ska göra och fixa, men någonstans går väl ändå gränsen?

- Hej!
- Nämen, hej! Hur är läget?
- Jo, det är bra …
- Allt klart inför julen?
- Jodå, nästan … Eh, jo jag undrar …
- Ja?
- Ni skulle åka bort i jul, eller hur?
- Jo, vi åker till släkten i Askersund. Det ska bli kul!
- Vad bra! Jag tänkte att eftersom ni ändå är borta - är det okej att vi lånar er gran? Ni får naturligtvis tillbaka den när ni kommer hem igen. Vi passar den så klart, vattnar och så!

Näe, än så länge har vi har faktiskt en egen gran. Och det är en riktig en, som (snart) barrar!

God Jul
önskar Svensson

Har just sett "Extreme Home Makeover" på TV3. Det är ett helt vidrigt amerikanskt program, men ändå oerhört fascinerande. Speciellt som jag själv bor med min familj i ett gammalt hus som behöver göras vid både här och där … I Extreme Home Makeover åker ett team hem till en behövande familj (gärna med både fattiga och sjuka familjemedlemmar), skickar iväg dem på en veckas semester, och totalrenoverar hela deras hus. Och då menar jag totalrenoverar. Eller snarare river de mer eller mindre ner hela det gamla huset (som ofta är halvruffigt) och bygger upp ett nytt i värsta lyxstil med allt som man bara kan drömma om (i alla fall om man är amerikan!). Inklusive pickup truck och jacuzzi. När man själv har två år till beslut innan man kan måla hallen, är det häftigt att se hur de på en vecka kan åstadkomma en så stor förändring. Familjemedlemmarna skriker "Oh, my God!" hela tiden när de får sitt nygamla hus presenterat för sig. Jag vet inte om de är överlyckliga eller förfärade … Jag undrar hur huset ser ut om två eller tre år? Är det lika fantastiskt då? Och hur blir det med grannsämjan när ett hus i ett halvsjaskigt område plötsligt blir värsta lyxvillan? Jag skulle tycka att det vore väldigt konstigt om jag reste bort och någon kom och förvandlade hela mitt hem till något, utan att jag fick vara med och bestämma hur det skulle se ut. Men det kanske jag säger bara för att jag är avundsjuk …

Näe, jag heter faktiskt inte Svensson! Inte för att det är något fel på Svensson, jag har hetat det förut. Men bloggen heter Svensson Svensson för att … ja, något måste den ju heta. Ibland blir jag så trött. Som när nu SEBs nya VD är utsedd: Annika Falkengren, 42. Och det är säkert bra. Men varför måste de skriva i Aftonbladet (i rubriken) att hon är Bebismamma? Herregud, det hade de väl aldrig skrivit om en kille? Hela artikeln handlar dessutom om detta och hur hon ska kunna kombinera ihop jobbet (som hon ska tillträda om drygt ett år!) med barnet. Inte mycket om hennes kompetens eller så. Suck!