Från Mats tankar har jag fått blogstafettämnet Varför Sverige vore bättre utan Stockholm. Det är verkligen inget lätt ämne, för jag gillar Stockholm. Men här kommer i alla fall ett försök…

Ok, Stockholm är Sveriges huvudstad, men ibland får den mer uppmärksamhet än den förtjänar. Saker som händer i Stockholm får ofta mycket större uppmärksamhet, än om samma sak skulle hända i Skövde eller Härnösand. Om Stockholm inte fanns kanske även media skulle upptäcka att det finns mycket annat att rapportera om i Sverige än det som är innanför tullarna…

Och från Stockholmsperspektiv tror man ofta att det som händer i Stockholm är så väldigt viktigt för hela Sverige, fastän det inte är så. Ta det här med trängselavgifterna till exempel. Visst, det är en viktigt fråga för de som bor i Stockholm. Men för huvuddelen av Sveriges befolkning spelar den faktiskt inte någon större roll. Trots det har man lagt pengar på att skicka ut information om hur Stockholms trängselavgifter debiteras till samtliga bilägare i Sverige plus en massiv annonsering bland annat i vår lokalpress. Känns lite onödigt. När (och om!) jag kommer att köra de 45 milen vi har till Stockholm så kan väl jag få information om hur trängselavgiften ska betalas då? Om Stockholm inte fanns skulle hela Sverige slippa få information om sådant som främst berör Stockholmare…

Storstäder drar alltid till sig brottslighet i större skala. Utan att ha några exakta siffror har jag för mig mig att Stockholm bjuder på till exempel knarkhandel, prostitution, social utslagning och våldsbrott på ett sätt som vi aldrig ser ute i landet. Om Stockholm inte fanns skulle den totala brottsligheten i Sverige minska.

Det största problemet för de jag känner som bor i Stockholm är deras långa transporttid till och från jobb, dagis och skola. När man själv kan ta cykeln och på fem minuter vara på jobbet, har man svårt att tänka sig att man skulle vara beredd att offra två timmar om dagen för att göra samma sak. Om man jobbar åtta timmar och dessutom använder ett par timmar till transport är det inte mycket kvar av dagen. Om Stockholm inte fanns skulle fler människor får mer tid för sig själva och sin familj istället för att sitta och häcka på buss och tunnelbana.

Nu lämnar jag stafettpinnen vidare till Maleandro. Ämnet är: Min 40-årskris och hur den förändrat mig till det bättre. Det ska blir intressant att läsa, eftersom jag själv närmar mig det magiska datumet…