Vilken underbar dag med minusgrader, pudersnö nästan till knäna och knallblå himmel! Vi drog till skogs med kompisar, ungar och vovvar för korvgrillning och mys vid lägerelden. Härligt när vinterns bästa dag för en gångs skull inträffar på en ledig dag!

När vi kom hem var hela familjen utslagen. Det fick bli långfilm och chipsskål framför TVn. Jag somnade bara till en liten stund, men maken somnade tre minuter in i filmen och vaknade med ett "Var den bra?" till eftertexten…

Efter P3s Guldgala i TV kan jag konstatera att:
1. Jag har helt tappat greppet om innemusiken. Kände inte igen hälften av de nominerade!
2. Världens tråkigaste band Kent fick pris för årets grupp. Suck! Tack och lov att Laleh och Timbuktu också vann priser!
3. Tantkläder som jag höll på att skämmas ihjäl för att min mamma hade när jag var tonåring är inne igen! Usch! Jag kommer aldrig att sätta på mig sånt.

Från Mats tankar har jag fått blogstafettämnet Varför Sverige vore bättre utan Stockholm. Det är verkligen inget lätt ämne, för jag gillar Stockholm. Men här kommer i alla fall ett försök…

Ok, Stockholm är Sveriges huvudstad, men ibland får den mer uppmärksamhet än den förtjänar. Saker som händer i Stockholm får ofta mycket större uppmärksamhet, än om samma sak skulle hända i Skövde eller Härnösand. Om Stockholm inte fanns kanske även media skulle upptäcka att det finns mycket annat att rapportera om i Sverige än det som är innanför tullarna…

Och från Stockholmsperspektiv tror man ofta att det som händer i Stockholm är så väldigt viktigt för hela Sverige, fastän det inte är så. Ta det här med trängselavgifterna till exempel. Visst, det är en viktigt fråga för de som bor i Stockholm. Men för huvuddelen av Sveriges befolkning spelar den faktiskt inte någon större roll. Trots det har man lagt pengar på att skicka ut information om hur Stockholms trängselavgifter debiteras till samtliga bilägare i Sverige plus en massiv annonsering bland annat i vår lokalpress. Känns lite onödigt. När (och om!) jag kommer att köra de 45 milen vi har till Stockholm så kan väl jag få information om hur trängselavgiften ska betalas då? Om Stockholm inte fanns skulle hela Sverige slippa få information om sådant som främst berör Stockholmare…

Storstäder drar alltid till sig brottslighet i större skala. Utan att ha några exakta siffror har jag för mig mig att Stockholm bjuder på till exempel knarkhandel, prostitution, social utslagning och våldsbrott på ett sätt som vi aldrig ser ute i landet. Om Stockholm inte fanns skulle den totala brottsligheten i Sverige minska.

Det största problemet för de jag känner som bor i Stockholm är deras långa transporttid till och från jobb, dagis och skola. När man själv kan ta cykeln och på fem minuter vara på jobbet, har man svårt att tänka sig att man skulle vara beredd att offra två timmar om dagen för att göra samma sak. Om man jobbar åtta timmar och dessutom använder ett par timmar till transport är det inte mycket kvar av dagen. Om Stockholm inte fanns skulle fler människor får mer tid för sig själva och sin familj istället för att sitta och häcka på buss och tunnelbana.

Nu lämnar jag stafettpinnen vidare till Maleandro. Ämnet är: Min 40-årskris och hur den förändrat mig till det bättre. Det ska blir intressant att läsa, eftersom jag själv närmar mig det magiska datumet…

Dags för ny omgång av Blogstafetten. 60 deltagare den här gången - häftigt! Jag har precis fått mitt ämne från Mats tankar: "Varför Sverige vore bättre utan Stockholm". Det måste jag klura på, men jag har till lördag kl 23 på mig… Förra omgången skrev jag om StarWars i mitt liv. och gången innan om Barnens rätt i samhället.

Det är en kul idé det här med stafett, en utmaning att få ett ämne som man inte är förberedd på. Jag ska också klura ut något spännande ämne till Maleandro som är nästa sträcka…

Idag har jag varit på radion. Lokalradion bara visserligen, men ändå. Lite pirrigt var det allt, direktsändning var det också. Det handlade om en grej jag är projektledare för på jobbet. Man vet ju aldrig vad man får för frågor och om man kan svara på dem… Men det gick faktiskt väldigt bra, om jag får säga det själv (Fast jag vill inte höra intervjun. Visst är det vidrigt att höra sin egen röst?). Jag frågade yngsta dottern när jag kom hem hur hon tyckte jag lät. "Du lät otroligt professionell!" sa hon med eftertryck.

Dags för 10 tips. (Det var länge sedan!). Kanske är det dags att förbereda löneförhandlingen? Här kommer tio tips till dig som har för lite betalt och tänker löneförhandla (hämtat från Ledarna):

1. Förbered dig
2. Avsätt tillräckligt med tid.
   
3. Sätt ett högt mål.
4. Beskriv dina resultat.
5. Sätt ord på det du gör och kan.
6. Lägg fram dina krav och argument.
7. Förbered konkreta frågor.
8. Vägra ha dåligt samvete!
9. Om du kör fast, stå på dig!
10. Se till att synas hela året.

Just nu är min högsta önskan i prylväg en liten bärbar dator som jag kan ha med mig överallt. Jag har en bärbar dator på jobbet, men den är så stor och tung. Den är perfekt för jobbet, men nu pratar jag om mitt skrivande som jag vill kunna göra i trädgården, på biblioteket, på parkbänken nere vid sjön, på en filt i skogen eller skönt tillbakalutad i soffan. Då vill jag ha en liten smidig bärbar sak. En Mac såklart! De är bara bäst, så är det.

Just i detta ögonblick som jag skriver det här står Steve Jobs, Apples högste chef, på scenen till Macworld 2006 och presenterar Mac-nyheter. Jag håller tummarna för att de släpper nåt bra!

14 miljoner IPods (mp3-spelare) har Apple sålt senaste kvartalet! Helt sjukt. Det är fler än hundra i minuten. Vi har tre i vårt hushåll så vi gör vårt bästa för att bidra…

Den som vill läsa om Steve Jobs tal kan följa det här.

Uppdaterat: Synd, de släppte nya bärbara, men bara femtontummare! Jag vill ju ha en tolvtummare. Grrrr…

Alltså, det blir en jyckebloggning till här (sorry Günther ).

Jag är med på en mejlinglista om hundar, och de senaste dagarna har det skrivits massor om hundpratare. Tänk att man varit hundägare i sju månader utan att a hört talas om att man kan gå till en hundpratare! Jag har inte ens sett den där filmen med Robert Redford där han pratar med hästar, men jag antar att det är samma grej.

Man kan alltså ta med sin vovve, åka till en sån här person som kan "prata" med hunden. Den kanske säger då att "jag gillar verkligen att leka med den där röda bollen" eller "jag gillar inte den nya maten" och då vet man ju det som husse eller matte. Men hallå ska man verkligen tro på det här? Nu har jag surfat runt lite på hundpratarsidor och även läst att vem som helst kan lära sig det här. Jag är som sagt skeptisk, men jag ska minsann testa lite… Då ska man tänka bilder, som en film, i huvudet och så ska hunden kunna ta emot det. På samma sätt ska hon kunna skicka bilder till mig. Om jag är mottaglig. Tror ni på det?

Jag undrar också: funkar det på ungar?

Här hos Kat kan man läsa några exempel från hennes samtal med allt från gebriler till hästar och hundar.

Nio månader har lilla vovven hunnit bli nu. Här kommer en sammanfattning av mitt hundliv så här långt:

Mys:

• Morgongos (Visste du att 70 % av alla hundar sover i husses/mattes säng? Det gör inte vår vovve, men på mornarna är hon välkommen.)
• Alla promenader (ok, lite segt ibland innan man kommer ut genom dörren, men sedan…)
• Frisk luft & motion varje dag.
  
• Familjen har något gemensamt att engagera sig i som alla gillar.
  
• Man kan lära vovven roliga konster som att spela död, rulla runt eller gå zigzag mellan benen.
• Jag blir glad varje gång jag ser tassavtryck i snön på vår trappa!
• När man kommer hem blir man överfallen av någon som är överlycklig att man kommit hem.
• Det är bara sååå mysig att borra ner ansiktet i vovvens päls och snusa runt.
• Man har alltid sällskap. Om jag är själv med vovven följer hon mig från rum till rum (som en hund! ). Nu till exempel ligger hon här bredvid mig och tuggar på sitt ben.
• Man kan köpa roliga prylar till vovven. Leksaker och hur mycket olika slags hundgodis som helst!
• Man kan mejla till vovvens syskons hussar och mattar och få kontakt med nya roliga människor.
  

• Om man ska resa bort måste man fixa en hundvakt.
• Ibland får man tjata på barnen för att få dem att gå ut med vovven.
• Man kan inte vara borta hur länge som helst utan att någon måste hem och gå ut med vovven.
• Vovven gillar inte alltid att vara butiksvovve (men för det mesta går det bra)
  

Den här veckan börjar mitt nya liv…
Näe, det handlar inte om nyårslöften om tappa några kilon, det är något annat. Nåt roligt!

I tre år har jag gått en kurs i kreativt skrivande och hela tiden jobbat heltid, men särskilt denna sista termin har jag känt att det håller inte, jag hinner inte med. Därför tog jag mig en funderare. Antingen fick jag välja att sluta kursen, eller så måste jag ha mer tid att skriva. Och att hitta tid att skriva med heltidsjobb, barn som ska skjutsas hit-och-dit och allt annat är inte så lätt. Därför tog jag beslutet: minska arbetstiden. Så nu ska jag få en hel dag och en eftermiddag varje vecka bara för mitt skrivande. Oj oj oj, det ska bli så H Ä R L I G T! Och imorgon börjar det!