Av Sara på Hedgehog in a storm har jag fått ett ämne till min sträcka i Bloggstafetten: Star Wars i mitt liv. Oj, det kunde knappast vara svårare och därför har jag också använt mina fem dagar att fundera på hur jag ska attackera ämnet. Star Wars har nämligen inte tagit så stor plats i mitt liv. Vare sig då när de första filmerna kom eller nu.

Men snart släpps i alla fall den sista (?) Star Wars-filmen, så långt har jag fattat. Och det är klart att jag ska se den! När jag skriver det här är det 982 726 sekunder kvar kan jag läsa på starwars.nu. (Jag är ju så gammal att när filmerna först kom så hette de Stjärnornas krig och inget annat. Nu verkar det bara vara det engelska namnet Star Wars som gäller …)

Det är egentligen fantastiskt hur George Lucas har lyckats hålla uppe intresset för historien så länge. Första filmen A new hope (eller del fyra som den hette redan då …) kom i slutet av 70-talet och två filmer till såg dagens ljus under 80-talet - The empire strikes back (bäst enligt min mening) och Return of the Jedi. Jag minns hur leksaksaffärerna fylldes av leksaker, gubbar, samlarkort och allt möjligt. Och hela tiden har planen funnits att göra tre filmer till som utspelar sig innan de övriga. De nya filmerna har hittat ny publik och även vi som såg de första går ju gärna och ser hur historien började. Särskilt som Pernilla August från Sverige är med. Tänka sig - en svensk skådespelerska i Star Wars!

Framgången med filmerna tror jag beror på att de innehåller så mycket som passar olika människor. Det är action, romantik och komedi och man går ut ur salongen med en skön känsla i magen. Man vet att man får underhållning och valuta för pengarna. Och man är kompis med historien. I de nya filmerna vet man ju till och med hur det ska gå till slut. De nya filmerna har naturligtvis också häftigare specialeffekter - det har hänt en hel del på området på tjugo år.

Jag kommer ihåg att jag gillade samspelet mellan R2 D2 och C-3PO när de första filmerna kom. Star Wars i mitt liv är väldigt förknippat med min pappa. Han gillade science fiction i allmänhet och Star Wars i synnerhet och för att få lite alibi att gå och se dem hade vi en deal under min tonårstid: om jag gick med honom på filmerna, så bjöd han. Jag tyckte det var ett bra erbjudande och knallade gladeligen med honom dit. Starwarsfilmerna tillhörde ju de där filmerna man bara måste se. Antingen man tyckte om dem eller inte. Om man mot förmodan missade att se dem under första veckan de gick på bio var man helt utanför diskussionen i min skola. Visst gillade jag Starwars, kan inte säga annat. Och visst var jag väl lite småkär i Luke som alla andra tjejer. Mark Hamill var ju bara så snygg! Stackars Mark har nog inte haft det lätt i sin skådiskarriär efter Star Wars. Han är ju så förknippad med den rollen. För något år sedan var han faktiskt med i en svensk film (Hamilton?), och då var han inte alls lika snygg som förut. Konstigt …

Nu när de nya filmerna kommit har jag inte kunnat hitta det där jätteengagemanget. Visst har jag sett dem, men att ligga och tälta tre veckor innan premiären är väldigt långt från min verklighet! Kanske ser jag den nya på bio, eller så väntar jag tills den kommer på DVD …