Två dagar har jag varit på konferens. Två dagar och när jag kommer tillbaka till bloggen har jag hundratals kommentatorsspam. Jag blir galen! Nu måste jag hitta nåt bra spam/trackbackfilter till Wordpress. Det jag haft hittills håller inte längre. Suck! Varför ska man behöva lägga tid och energi på sånt här?

Mys & mos om lite olika tider på dygnet:

Mys:
- Söndagsmorgon utan nåt inbokat
- Nattbloggning
- Det är ljust när jag kommer hem från jobbet!
- Halvtiokafferasten

Mos:
- Frukostmöten då jag måste gå upp före kl 6!

Som jag skrivit om tidigare letar vi en ny bil. Eller i alla fall en bättre begagnad. Nu har vi varit runt på nästan varenda bilaffär i hela stan, och en sak är slående: urkassa bilförsäljare nästan överallt! Och inte bara det att de är urkassa - de är dessutom oftast helt osynliga. Här kommer vi instövlandes maken och jag, ett vanligt par i våra bästa år. Eller i alla fall den åldern då man ofta köper en bil. Och eftersom man oftast har familj kanske man dessutom köper en lite större bil. Men tror ni att de bryr sig? Inte?

Första bilhallen vi besökte idag satt fyra (!) försäljare på sina kontor och tittade ut genom glasväggen och flyttade papper. Någon satt visserligen i telefon, men ändå! Jag gick förbi och sökte ögonkontakt, men inte ens ett leende lyckades de åstadkomma! Till slut släntrade en av dem ut och lyckades kopiera en prislista till oss. De hade dessutom det något udda erbjudandet att om man köpte en bil där så fick man 8 000 kr i presentkort på IKEA! "Det blir väldigt många värmeljus för åtta tusen kronor!" sa han till mig. Jag höll på att ge honom en propp. "Vi använder inte så mycket värmeljus", muttrade jag till svar. Jag tycker att det var ett helt ologiskt erbjudande!

På ställe nummer två satt jag och maken i framsätena på en bil och pillade intresserat på reglagen. En bilförsäljare stövlar förbi (inga andra i affären), säger i och för sig hej, men stövlar sedan vidare in på sitt kontor. Visade sig sedan inte på tio minuter och då gick vi.

Man har hört så mycket om åmande bilföräljare som fjäskar för en, men jag måste säga efter denna ganska omfattande marknadsundersökning (nästan alla bilaffärer i stan): De lyser med sin frånvaro!

Är det för mycket begärt att mötas av ett trevligt leende, lite ärligt intresse och information om produkterna? Är det inte det en bilförsäljare ska göra?

I helgen har jag varit i storstaden Göteborg och det fick mig lite att fundera över skillnaderna med att bo där och här. I storstan och i inte-så-storstan alltså.

Man kan nog nästan bo i en storstad utan att bo i en storstad (!). En släkting bor till exempel på Ekerö och skulle nog säga att hon bor i Stockholm. Men hon bor på Ekerö, jobbar en kilometer hemifrån, och åker till Icabutiken efter jobbet och sedan hem igen. Inte ofta blir det av att åka in till centrum precis, och säkert har hon inget behov av det. Så då bor hon ju liksom i en mindre stad fastän hon bor i en storstad.

Visst är det härligt med storstäder! Där finns hur mycket affärer som helst som dessutom är öppna på söndagar! De har också ett stort kulturutbud (brukar man alltid säga, men hur många utnyttjar det egentligen?) och nog drömmer jag ibland om att bo i London eller New York. Men sedan tänker jag på att det idag tar mig fem-tio minuter att cykla till jobbet, att när ungarna ska skjutsas hit-och-dit på sina aktiviteter mer eller mindre varje dag tar det ungefär lika lång tid och att shopping kanske inte är det viktigaste vardagsnöjet precis. Då känner jag att det nog inte är så dumt att bo i en medelstor stad i Småland i alla fall. Med utflyktsmöjligheter till storstan då förstås!

Idag har jag varit på kurs om hur man skapar mer effektiva möten. Rätt intressant faktiskt. Rikard Wildhuss är mötesstrateg (tjusig titel!) och han tycker att vi ska jobba mer med att skapa dialog på mötena. Ofta är det bara en massa chefer som ska babbla, och det är inte alltid så smart.
"Möten får ingen kärlek i organisationerna idag", säger Rikard. Och det kan man väl hålla med om. Vi är så inkörda i gamla spår och tycker att vem som helst kan väl hålla i ett möte. Folk kommer ofta oförberedda, passar inte tiderna och är oengagerade. Så det kanske inte är någon dum idé att göra en mötesrevision och se över:

• Vilken struktur har mötena idag? Antal, vilka deltagare osv.
• Syfte & mål: Varför har vi de där mötena egenligen? Vad vill vi uppnå? (Det där tror jag inte alltid man har tänkt igenom …)
• Effekt: Vilken effekt vill vi att mötena ska ha?
• Vad finns det för utvecklingsmöjligheter? Vad kan bli bättre?

Regissören Kay Pollack, som skrivit boken Att växa genom möten, fick en gång ett anonymt brev som handlar om möten som han uppmanar oss att föra vidare. Så här kommer det:


Att det ska vara så svårt att lyssna på andra? Jag tror att jag ska ge mina möten lite mer kärlek imorgon …

Min dotters kompis pappa (!) har tagit tjänstledigt från jobbet för att skriva en bok. Inte bara det - han ska skriva två böcker! Så självklart liksom. Jag blir så imponerad av människor som verkligen tar sina drömmar på allvar!

Jag undrar vad det är som triggar folk att göra en stor förändring i sitt liv? En kille jag känner till sålde allt han hade och köpte en segelbåt. Det var hans dröm att tillsammans med en kompis segla jorden runt. Han kunde inte ens segla från början, utan började med att lära sig det. Gick på kurser, bytte upp sig i båtstorlek efter hand. Det tog flera år. Men till slut satt han där med sin kompis och sin stora segelbåt i hamnen. Och ett par dagar innan han skulle segla iväg träffade jag honom. Nu har det snart gått tre år och i juni räknar de med att vara tillbaka i Sverige. Han sålde allt, hus, bil, allt och stack ut på en tre års jordenruntsegling! Snacka om att jobba målmedvetet!

Själv sitter man på något vis fast i vardagsträsket. Inte för att jag klagar, jag gillar mitt vardagsträsk skarpt, men man har ju ändå tankar och funderingar om olika saker man skulle vilja göra i sitt liv. Det har väl alla?

Dags för en femma (det var längesedan …)

1. Vilken är din favoritplats på jorden?
Jag vet inte om jag har någon favoritplats egentligen. Kanske den plats där min familj är just nu? Och sedan älskar jag att se nya platser.

2. Vilken är din favorittid på dygnet?
Jag är ju kvällsmänniska, så jag borde svara kvällen & natten, men jag gillar mitt på dagen också när det är mycket som händer. (Det är i alla fall inte mornarna när klockan ringer …).

3. Berätta något konstigt/ovanligt med dig.
Jag har pussat Tomas Ledin! (på kinden, men min kompis pussade honom rätt på munnen!)

4. Ange 3 saker som du är duktig på.
Våga anta utmaningar, se samband mellan olika saker och händelser, skriva.

5. Vilken kroppsdel är du mest stolt over?
Ögonen helt klart.

Med tanke på min morgontrötthet kanske jag behöver en sån här klocka som känner av när det är rätt rent biologiskt att vakna. 149 dollar kostar den - som hittat:

Om den nu inte hittar nåt lämpligt tillfälle att väcka en på då så man kommer försent …?

Uppsnappat hos Prylfeber.

Ingen blogg med självaktning kan nu klara sig utan en plus och minus-lista, hissa och dissa, najs och bajs … ja, namnen är många och nu är det dags för Svensson Svensson att lansera sin alldeles egna sådan: mys & mos. Här kommer helgens mys & mos:

Mys:
- En utflykt för att titta på (ännu fler …) bilar och lite loppis
- Solen sken så skönt
- Kom i mina jeans som jag inte kunde knäppa förut!

Mos:
- Alldeles för mycket tid vid datorn!
- Ingen ogräsrensning
- Ingen fest!

Nu kan man läsa två artiklar (1 och 2) om bloggar i ICA-kuriren! Om bland annat Hedgehog och Annica T - två av mina personliga favoriter!

Trots att det är ledig lördag funderar jag lite på det här med stress. Svenskan har några tips:

Titta inte på klockan när du känner dig stressad.
Men om man är stressad har man ju ofta en tid att passa. Då kan man ju inte bara låta bli att titta på klockan?

Se till att du får tillräckligt med sömn.
Usch, vad trist. Då kan jag ju inte blogga på nätterna, eller?

Lär dig säga nej. Öva på det.
Det där tycker jag är ett idiotiskt råd. För hur lätt är det att hålla på och säga nej? För mig är det i alla fall oftast inte så himla lätt …

Försök att tala långsamt.
Och gå långsamt skulle jag vilja lägga till.

Lär dig avslappningsteknik.
Inte min grej att lyssna på avslappningsband.

Skriv upp vad du ska göra under dagen. När du är färdig, bocka av.
Bocka av känns bra. Hur många gånger har man inte skrivit till en grej på att göra-listan som man redan gjort, bara för att få stryka den. Det gör i alla fall jag …

Fokusera på det du gjort mer än på det du inte gjort.
Vissa dagar känns det som man får massor gjort. Andra dagar är det kört och det känns som man bara lullar runt. Så är det bara.

Belöna dig själv när du gjort något bra.
Köp godis och kläder!

Tänk efter vad det värsta är som kan hända i en stressad situation.
Hjärtinfarkt?

Stanna upp ibland, ta några djupa andetag.
Ingen dum idé.

Känn efter var du har dina axlar och gör pausgympa.
Pausgympa har jag aldrigt riktigt tänt på. (Hellre vanlig gympa i så fall!) Men det är kanske bra?

Lyssna till kroppen. Får du ont eller mår dåligt är det kroppen som säger ifrån.
Så sant.

Det är lustigt det här med våren. När man bor i hus ser man knappt sina grannar på sex-sju månader. Men vips, nu kommer våren och helt plötsligt ska alla ut och jobba i sina trädgårdar och stå och hänga över staketet. Det blir liksom en tävling om vad man hinner med. Kära grannen på ena sidan har idag mossrivit hela sin gräsmatta. Oj, där ligger man i lä. Men jag tycker det är lite överkurs. Jag kan sträcka mig till lite toppdressning på sin höjd. Gräsmattor ska bara finnas och vara gröna och roliga att leka på.

I den här familjen har vi väl inte riktigt kommit igång i samma trädgårdstempo. Vi har fått ut fyra trädgårdsstolar, men inget bord ännu. Och mossrivning känns väldigt långt borta. I morse gick jag en runda i trädgården och upptäckte till min förtvivlan att det elaka ogräset kirskål är det första som skjuter skott i mina rabatter. Suck! Jag hade glömt att jag förlorade slaget förra året (igen!). Nu är det bara att sätta igång och jaga de där irriterande flikiga bladen igen! Med ingen chans whatsoever att sluta som segrare.

På odla.nu kan man läsa om det mesta i trädgårdsväg. Det finns en att-göra-lista för april också. Himmel, vad det är mycket jag förväntas göra! Bäst att sätta igång direkt …

Ibland undrar man hur långt det har gått med alla dokusåpakändisar och dumheter om dem. Nu har Olivier de Paris (från Big Brother) gått ut med att Olinda (från Paradise Hotel) har gjort injektioner i läpparna för att göra dem större. Vem bryr sig? Ja, jag läste ju faktiskt artikeln med ett fniss, men hallå! Hur orkar de hålla på …? De har väl redan fått sina "five minutes of fame"? Tänk på mig som har mina kvar! För en intervju i lokalradion räknas väl inte?

Det börjar bli dags att byta ut vår trotjänar-Volvo som vi haft i snart tio år. Det har vi sagt i ett par år nu, men förra helgen började vi faktiskt titta på bilar. Så nu ska det bli av! Men det är inte lätt. Maken och jag har nu hittat en lagom lång runda som vi provkör olika modeller på. Han ena vägen, alltid till samma parkeringsficka, jag andra hållet.

I baksätet sitter yngsta dotter och säger att "den här bilen ska vi ha, titta det finns en hundlucka här!" (Obs! Vi har ingen hund …)
Maken kan inte riktigt släppa tanken på en Volvokombi. Jag tycker de är så tråkiga …

Ingen annan bil är lika fyrkantig och tråkig heller. Måste man alltid tänka så himla praktiskt? Jag vill ha nåt lite mer sportigt, gärna i blåmetallic …

Det är lustigt det här med att vara effektiv på jobbet. Ibland kan man känna som man bara lullar omkring och får ingenting gjort. Men så helt plötsligt ändras alltihop och man kan som med ett trollslag stryka massor på att göra-listan. Just nu känner jag så.

Jag vet inte om det har att göra med att jag rivstartade i måndags med en kund inbokad redan kvart över åtta. När jag dundrade in på kontoret kvart i åtta var det mer än en av mina kollegor som vände på huvudet och sa "Kommer du redan?". Hm. Fick mig att fundera: Har jag rykte om mig att släntra in sent? Ja, nu har vi ju flextid fram till nio så det är inget olagligt eller så, och jag sitter ofta kvar till både sex och sju, men ändå.

Tänk om man kunde se till att vara på plats halv åtta varje dag! Problemet är ju att jag är så morgontrött (till viss del beroende på att jag sitter uppe och bloggar på nätterna?). Men jag vet ju att om jag bestämmer mig, så går det alldeles utmärkt att gå upp tidigt. Till exempel går jag på frukostmöte med ett nätverk jag är med i varje onsdag klockan sju på morgonen. Och då tar jag mig minsann upp! Men det är liksom inte samma sak när man bara har bestämt tid med sig själv. Då är det lätt att trycka på repetition på väckarklockan och tänka att man kan unna sig åtta minuter till. Och åtta till …

Hur ska man motivera sig att bli morgonmänniska när man (av naturen?) är kvälls- och nattmänniska och därmed jättemorgontrött? (Måste man i så fall gå och lägga sig "i tid"? Usch, vad trist!) Är det ens värt besväret?

Nyligen var jag på IKEAs museum. Det var som att resa tillbaka i tiden. Det fanns möbleringar från 50-talet och fram till 90-talet. (Oj, mina björkmöbler är på ett museum! Börjar vi få omodernt hemma …?). Rätt intressant att höra historien om Ingvar Kamprad. Han är verkligen en sann entreprenör som började sälja tändstickor som femåring (!). Vid 17 års ålder registrerade han sitt första företag, och när han låg i lumpen fick han mer post än hela övriga regementet totalt. Idag är han fortfarande en ikon i företaget och i Sverige, men jag undrar vad som kommer att hända den dag han går bort. Fast han har väl tänkt på det med. Han verkar ha tänkt på det mesta …

Ikeas museum är egentligen inte öppet för allmänheten. Jo, ett par dagar om året öppnar de tydligen upp det. Annars är det för "internt bruk". Hm … jag kan tänka mig att de mer eller mindre låser in nyanställda där och säger "nu kommer du inte ut förrän du kan hela historien om Ingvar och hur allt kom till!" Bakgrunden är så viktig för företaget och dess kultur. Och även för oss som bara handlar på IKEA. Kanske särskilt för oss som bor här i Småland. Ingvar är liksom urentreprenören. Hur långt borta var du från att sälja tändstickor med förtjänst när du var fem år? Jag orkade inte ens sälja majblommor i mellanstadiet …

Är det inte lustigt, men så fort solen kommer ut så får man lust att planera semestern? Det är halva resan att surfa runt på olika sajter, läsa böcker och resetidningar och planera vart man ska åka. Jag älskar att resa (och att planera resor!)

Nu letar jag billiga pensionat eller vandrarhem i Prag (så om någon har nåt hett tips tar jag gärna emot det!) dit vi ska åka tillsammans med en annan familj. Jag har aldrig varit i Tjeckien, och det ska bli spännande att komma dit. Jag har hört så mycket om att det ska vara så vackert. Men många berättar historier om hur de betalat 70 öre för en öl på puben, och den tiden är nog förbi. I alla fall när man tittar på hotellpriser så verkar det vara nästan som vilka storstadspriser som helst.

På Netdisaster.com kan man utsätta vilka sajter man vill för diverse katastrofer. Nu kan du steka ägg över en elak artikel på DN, spilla ut kaffet på hatbloggen eller varför inte odla mögel på en sajt som inte uppdaterats sedan i höstas?

Denis Rionnet har skapat Netdisaster. Vad ska man ha det till då? Ja Denis tycker inte man kan ha den till så mycket:

Fast lite kul ändå …

Uppsnappat hos Strang’s blog.