Jag har nästan trettio år kvar till jag går i pension. En hel evighet kan tyckas. Men ändå blir jag lite orolig när jag får mitt orangea kuvert från PPM. Fonderna har gått ner. Igen. Uj uj uj om det ska fortsätta så här år efter år kan man ju fundera över om det finns några pengar över när jag ska sitta och mata duvorna. Nej, det här måste jag ta tag i, tänkte jag!

Jag engagerade mig inte så mycket i det där från början. Han jag bor med ritade dit vad vi skulle ha för fonder. Och sedan dess har jag inte ändrat en endaste liten andel av pensionsfonderna. Det är ju jättedåligt! Jag måste engagera mig själv i det här, har jag kommit på. Någon jag känner (min svägerska kan det ha varit) berättade för mig att hon hade bestämt sig för att "Jäklars också, det bara ska gå med plus". Och sedan hade hon följt noga hur fonderna gick. "Ibland placerar jag om mina fonder flera gånger i veckan." Oj, där ligger man i lä …

Men nu ska det bli andra bullar! Jag har redan plockat bort de tre fonder som gått sämst och bytt ut dem mot några andra som förhoppningsvis ska gå bättre. Fast man kan aldrig veta. De där fonderna som vi skrev i från början var ju också potentiella guldkalvsfonder. Men kanske är nyckeln att hålla lite koll på det. Att inte låta det gå ett år mellan varje gång man tänker på det (typ när kuvertet kommer i brevlådan).

Jag har också registrerat mig på minpension.se. Där kan man få information om de där konstiga pensionsinbetalningarna som ens arbetsgivare gör som många med mig inte riktigt heller har koll på. Nu minsann ska jag se till att det finns pengar till fågelmaten den dag det behövs!