Jaha, nu har jag gjort om alla mina "att göra-listor" till "nästa åtgärd-listor" enligt David Allens modell i boken Få det gjort. Fast man får ju anpassa sig lite till svenska förhållanden. Ibland blir amerikanska böcker om personlig planering så amerikanska. Det står till exempel ofta "Du kan be din sekreterare". Hallå! Hur många har sekreterare idag? På de flesta arbetsplatser blir det ju mindre och mindre administrativ personal och några sekreterare var det länge sedan jag såg till. Allra minst någon som är "min egen" … Tyvärr. Duktiga administratörer växer inte på träd (fast jag har några på mitt jobb som är riktiga stjärnor!).

I alla fall så försöker jag nu, enligt Allens modell, släppa det här med att göra en arbetsfördelning på veckodagarna som jag tidigare gjort. Då har jag försökt planera veckan och sätta upp olika saker som ska göras på måndag, tisdag och så vidare. Men det funkar ju aldrig. För när fredagen kommer så har man varit iväg på olika håll, blivit avbruten och helt plötsligt har man nio stora grejer som ska klämmas ihop mellan fredagsfikarasten och hemgång. Helt omöjligt. Allens modell bygger på att man hela tiden fokuserar på vad man ska göra härnäst i varje projekt. Inte alltihop på en gång som jag gärna gör. Det känns ganska bra så här långt, men kanske är en dag lite för kort tidsperiod att utvärdera efter …