Läser i SIF-tidningen att kollegorna är viktigast för trivseln på jobbet. Jag tror det stämmer. Men man har väl ett ansvar själv också för att skapa en trevlig arbetsplats? Man kan ju inte bara vänta på att andra ska gå omkring och vara trevliga? I artikeln finns fem tips för större arbetsglädje:

• Tillåt dig att ha roligt på jobbet.
  - Det är väldigt underskattat. Men det finns så mycket i glädjen och skrattet som övervinner prestige och vassa armbågar. Det är svårt att ha rätt och ha roligt samtidigt.
• Älska dig själv.
  - Vi behöver odla en mindre sträng, tillåtande och accepterande attityd till oss själva. När vi älskar oss själva mer blir vi också mindre provocerade av andra.
• Öva på att tänka goda saker om andra.
  - Välj en person som du medvetet och fokuserat tänker goda tankar om. Då mår du själv bra.
• Säg ifrån på ett konstruktivt sätt.
  - Tala om var din gräns går. Tydlighet inger respekt. Försök att inte skuldbelägga, berätta istället vad du önskar.
• Pröva att undvika ordet "inte" en stund varje dag.
  - Då tränas du i att fokusera på det du vill.
• Om någon pratar illa om en arbetskamrat, säg något positivt om personen.
  - Vi tror att vi inte påverkas av det vi hör, men det gör vi. Försök motverka det genom att säga något bra. Ingen är svart eller vit.

Allt enligt konsulten Tomas Eriksson.
Jag tycker det var ganska tråkiga tips. Får jag roligare på jobbet om jag undviker ordet "inte" en stund varje dag?
Mina amatörtips för ökad arbetsglädje:

• Se till att ha roliga arbetsuppgifter.
• Försök vara så välorganiserad det går. Håll reda på deadlines. Fresta inte din omgivning med att jämt komma försent med sånt som du lovat.
  
• Säg hej till dina arbetskamrater på morgonen med ett leende och hej då när du går hem. Lomma inte bara förbi.
  
• Prata med städpersonalen (många gör inte det utan muttrar bara när hon/han tömmer papperskorgen). Säg "tack" och "vad fint det blir!"
• Dela med dig lite av ditt privatliv (i lagom doser!) och var ärligt intresserad även hur dina kollegor har det hemma. Det gör att man blir mer medveten om hur arbetskamraterna mår.
  
• Det räcker inte med att tänka goda saker om andra. Säg det också! Säg när du tycker att någon gjort nåt bra och att du uppskattar deras arbete. Då ökar också chansen att de säger något sådant till dig och då blir man glad! (Obs! Det ska ju naturligtvis vara ärligt!).
• Stör inte dina kollegor i onödan. (Fast ibland måste man få snacka bort några minuter! Sju procent av arbetsdagen har jag läst någonstans?)
• Vissa tål practical jokes. Utnyttja det. Det livar upp hela arbetsplatsen och minst en kafferast. (En gång plockade vi till exempel bort "Skriv ut-funktionen" för en kollega som inte är så haj på datorer. Han kunde inte förstå hur han skulle kunna skriva ut sina Wordfiler!).
• Om du jobbar på kontor: städa undan på skrivbordet innan du går hem. Det är såååå tråkigt att komma till jobbet och hitta en massa högar!
• Nynna eller vissla och glad låt emellanåt. Det smittar av sig!
• Le mot din omgivning när du får tillfälle och det känns rätt!
  
• Klaga inte över minsta lilla. Gör nåt åt det istället!
• Gör ditt bästa!
  

Såja, jag tycker mina tips var mycket bättre! Så det så!

Igår (onsdag 30 mars) startade Oysterband sin svenska unplugged turné på Utvandrarnas hus i Växjö. En härlig kväll fylld av brittisk/irländsk folkrock av bästa märke! Turnén går nu genom Sverige fram till den 17 april och gör bland annat nedslag i Malmö, Tanumshede (!), Södertälje, Kiruna och Luleå. Oysterband har funnits i evigheter och de har gett ut femton plattor eller så, men spelglädjen finns kvar. Och kanske har de hittat mer av den nu när de gör en unpluggedturné. Jag rekommenderar varmt ett besök om de kommer i din närhet! Det blev stående ovationer ikväll.

De senaste fem åren har jag ändrat, eller snarare utvecklat, min musiksmak ganska ordentligt. Jag har upptäckt världsmusiken och alla spännande rytmer och toner som finns där (naturligtvis gillar jag inte allt …). Arabiskt, afrikanskt, irländskt, spanskt och lite annat kommer nu ur mina högtalare allt som oftast. Många nya favoriter har jag hittat genom tidningen Lira. En riktig höjdare!

Idag har jag klippt håret. Helt ny frisyr faktiskt. Ingen liten mesig toppklippning, näe ny lugg och säkert har jag plockat tjugo cm på längden också och klippt upp det! Det är till och med så att teckningen högst upp här på bloggen inte riktigt stämmer längre. Men nu har den ju liksom blivit mitt signum så den får nog vara kvar.

Det är svårt att tro, men jag har faktiskt inte klippt mig sedan den 20 november 2003! Det är nästan ett och ett halvt år sedan. Men nu kände jag att det var dags för en ordentlig renovering. Det här var första steget, men om jag får som jag vill är det mer som ska förändras framöver.

Jag gillar förändringar. Det får inte blir för mycket slentrian i livet. Jag vill ha förändringar hos mig själv och på jobbet. Utmaningar kan man kanske också kalla det. Nu känner jag att jag har kommit till en sådan där punkt att jag vill ändra på massor! Klippa håret, nytt system på jobbet (Get things Done-boken är min nya bibel. Ett arbetsorganisationssystem som faktiskt funkar!). Och lite annat ska ändras på också. Tyvärr sker inte alltid förändringarna i den takt som jag vill. Jag är bra på att planera dem, men ibland sämre på själva genomförandet. (Till exempel har jag planerat i ungefär tre år att vi ska städa i källaren!). Om det är för tråkigt är det risk att det går bort.

Undrar vad folk ska säga när de får se mig imorgon … hehehe. Nåde den som säger nåt elakt! Grrrrrr…

Uppdaterat: På begäran … en bild på mig i min nya frisyr!

Idag har jag vandrat runt lite i min trädgård. Jag drömmer om en fin lummig engelsk trädgård, men tyvärr har jag ju inte råd att anställa någon heltidsträdgårdsmästare. Så här på våren är man ju jättemotiverad att jobba i trädgården (särskilt nu när de fortfarande är fruset i marken och man inte kan börja gräva!). Sen i augusti är det lite si och så med ogräsrensningen.

När man köper hus tar folk för givet att man helt plötsligt ska ha gröna fingrar också. Men det är ju jättesvårt! Alla sorters buskar som ska klippas då och inte då. Och när det ska gödslas. Och de där buskarna får man inte toppa förrän de växt färdigt på höjden. Finns det kvällskurser för trädgårdsidioter?

Eftersom det är ett par stycken som haft problem med mitt spamskydd för kommentarer gör jag ett försök att byta till Haloscan istället. Men jag vill inte plocka bort gamla kommentarer så kommer det att ligga dubbelt på de gamla inläggen. Men jag hoppas att det ska funka som jag tänkt på de nya och att koden har blivit rätt …

Uppdaterat: Hmmmm … hur får jag bort det där "Comments off" tro …

Uppdaterat igen: Jag är en velpotta, men nu har jag plockat bort Haloscan igen. Ska se över spamskyddet istället, tror jag

Har just varit ute på min promenadrunda. Jag går runt en sjö en runda som är knappt fem kilometer och det är många med mig som tycker det är en lagom runda. Särskilt nu när det är vår och solen skiner (på vintermorgnar klockan sex är man rätt så ensam …). Nu tänker jag ge mig på att kategorisera lite människorna som jag möter på mina promenader:

• Ensamjoggaren. Stretar på i spåret.
  
• Parjoggarna. En kille och en tjej. Gärna i likadana tröjor eller träningsoveraller.
• Motionsgångaren. Går raskt (för att få motion) och i sina egna tankar. Oftast en tjej. Jag hamnar nästan alltid själv i denna kategori.
  
• Viktminskningspromenören! Oftast en man med övervikt som kommit på att promenader är ett bra sätt att börja ett nytt liv.
• Dubbelparet. Finns från ungdomar och upp till 70+. Två par som är ute och går och hur man än gör så blir det till slut så att männen går för sig och kvinnorna för sig med ett lagom mellanrum emellan. Jag är själv emellanåt en del av dubbelparet och kämpar som ett djur för att åstakomma andra konstellationer. Dömt att misslyckas.
• Väninnorna. Har vissa likheter med motionsgångaren, men tappar lätt i tempo eftersom de har så mycket att prata om. En sån är jag också då och då …
• Paret. Jag har tidigare skrivit om min teori att killar inte gärna går med ut på promenad. Men de är ganska frekventa ändå. Men nästan alltid tillsammans med sin respektive (som kanske, i alla fall ibland, har övertalat dem och mutat med en tur till brevlådan?).
  
• Släkten är värst. Barn och respektive på besök och nu har vi ätit mat hela helgen så nu måste vi göra någonting. Varför inte ut och gå så vi får röra på oss?
• Hundrastaren. Undan ur vägen för här kommer jag med världens viktigaste hund!

Vilken typ tillhör du? Har jag missat någon?

Uppdaterat:

• Stavgångaren. De här finns det tre underkategorier av: De som vet hur man gör. Och de som inte vet och bara viftar omkring med stavarna lite och tror att det ger ökad effekt. Tredje kategorin är de som bara har stavarna för att hålla balansen …
  

Äntligen sommartid! Jag har sett fram emot det! Från och med nu och fram till den 30 oktober blir kvällarna lite ljusare, lite längre. Jag funderade just på hur länge det är som vi haft sommartid. Jag kommer ju ihåg när det började, så det är väl inte så himla många år? Men på Statens Provningsanstalts webbplats kan man läsa att det började 1980. Så det är faktiskt 25 år sedan nu i år. Sedan 1998 har vi samma regler som i övriga EU. Innan vi införde sommartid lite mer ordentligt hade Sverige sommartid år 1916. Undrar varför? Och varför det inte blev nåt 1917 …?

Några tips från susning.nu om hur man ska komma ihåg om man ska ställa fram eller tillbaka klockan:

• Fråga: "Nu blir det sommar, ska jag ställa fram grillen eller ställa tillbaks den i förrådet" Svar: "Du ska ställa fram den, precis som klockan".
• När det är sommartid ska man på kvällen kunna säga "Klockan är nio på kvällen och det är fortfarande ljust" - det blir ju än mer möjligt om man har ställt fram klockan en timme.
• Motsatsen till sommarid är normaltid, och det är inte normalt att vilja gå upp en timme tidigare på morgonen - alltså är det med sommartid man är tvungen att göra det.
• "Spring forward, fall back."
• Man ser måhända fram emot sommaren.
• När man ställer om till sommartid har man sommaren framför sig, vintertid så har man den bakom sig.

Det har varit lite tyst på bloggen några dagar. Jag har legat i influensadimman, men är nu på benen igen. Och solen skiner!

Idag är det min förstföddas födelsedag. Den 26 mars 1990 föddes R. Den 14 oktober samma år tog hennes korta liv slut. Att förlora ett barn går inte att jämföra med något annat man kan vara med om i livet tror jag. Det är så fel, det är ju föräldrarna som ska dö först om det ska gå i någon slags ordning. Men det är inte alltid så. Jag bär det med mig hela livet, och det har också kommit något positivt ur alltihop, även om det kanske är svårt att förstå för en utomstående. Jag fick vara med om dig. Och det gav mig möjlighet till att ge mer uppskattning och glädje i vardagen. I alla fall inbillar jag mig det.

Idag ska jag gå och lägga blommor på mitt barns grav.

Tänk på Hjärtebarnsfonden.

Måste bara tipsa om en den mysiga bloggen Stavfel där åtta tjejer med utländsk bakgrund bloggar på svenska.

Det kommer att gå jättebra! Jag gillar upplägget där var och en av bloggarna har ett tecknat porträtt och skriver om sitt liv i Sverige och med svenskarna. Dessutom kan man via presentationerna gå vidare och läsa i Amylous, Beverlys, Gayles, Geenas, Helenas, Lizardeks, Paprikas och Tjejs engelska bloggar också - och vips så fick man åtta spännande bloggar till att surfa runt på!

Uppsnappat hos brother.

Lite bloggbloggande: Jag har fibblat lite med menyn i bloggen och lagt till en plugin så att de senaste kommentarerna kommer upp. Då ser man även om det kommer kommentarer på lite äldre inlägg. Samtidigt har jag plockat bort den klickbara kalendern. Jag tycker att den tar lite för mycket plats. Behövs den? Om man vill se inlägg från en viss dag kan man ju använda sökfunktionen eller klicka på månaden och scrolla sig fram. Men det går ju alltid att lägga tillbaka kalendern om jag skulle ångra mig …

Idag har alla i familjen fått en ny pryl utom jag. Inte utan att jag är lite avundsjuk … Det är nåt som gör en lite lyckligare eller gladare när man har fått en ny leksak. Särskilt om det är många knappar på den och många funktioner att utforska. Nu svänger maken runt här med sin nya 3G-telefon (fast han har ingen han känner att ringa videosamtal till …), äldsta dottern strålar av lycka för att hon har fått ta över hans gamla Sony Ericsson T630 och yngsta dotterns länge efterlängtade födelsedagsminiIPod kom också idag.

Bara jag traskar omkring här med min gamla telefon och alla mina andra gamla grejer. Jag får kolla in Prylfeber så länge och drömma om mina framtida prylar. För nästa gång är det min tur!

Jag har nästan trettio år kvar till jag går i pension. En hel evighet kan tyckas. Men ändå blir jag lite orolig när jag får mitt orangea kuvert från PPM. Fonderna har gått ner. Igen. Uj uj uj om det ska fortsätta så här år efter år kan man ju fundera över om det finns några pengar över när jag ska sitta och mata duvorna. Nej, det här måste jag ta tag i, tänkte jag!

Jag engagerade mig inte så mycket i det där från början. Han jag bor med ritade dit vad vi skulle ha för fonder. Och sedan dess har jag inte ändrat en endaste liten andel av pensionsfonderna. Det är ju jättedåligt! Jag måste engagera mig själv i det här, har jag kommit på. Någon jag känner (min svägerska kan det ha varit) berättade för mig att hon hade bestämt sig för att "Jäklars också, det bara ska gå med plus". Och sedan hade hon följt noga hur fonderna gick. "Ibland placerar jag om mina fonder flera gånger i veckan." Oj, där ligger man i lä …

Men nu ska det bli andra bullar! Jag har redan plockat bort de tre fonder som gått sämst och bytt ut dem mot några andra som förhoppningsvis ska gå bättre. Fast man kan aldrig veta. De där fonderna som vi skrev i från början var ju också potentiella guldkalvsfonder. Men kanske är nyckeln att hålla lite koll på det. Att inte låta det gå ett år mellan varje gång man tänker på det (typ när kuvertet kommer i brevlådan).

Jag har också registrerat mig på minpension.se. Där kan man få information om de där konstiga pensionsinbetalningarna som ens arbetsgivare gör som många med mig inte riktigt heller har koll på. Nu minsann ska jag se till att det finns pengar till fågelmaten den dag det behövs!

Tom Peters tycker att det behövs mer freaks och så här berättar han om vaför han gillar dem så mycket:

Why Do I love Freaks?

1. Because when Anything Interesting happens … it was a freak who did it. (Period.)
2. Freaks are fun. (Freaks are also a pain.) (Freaks are never boring.)
   
3. We need freaks. Especially in freaky times.
4. A critical mass of freaks-in-our-midst automatically make us-who-are-not-so-freaky at least somewhat more freaky. (Which is a Good Thing in freaky times—see immediately above.)
   
5. Freaks are the only (ONLY) ones who succeed—as in, make it into the history books.
   
6. Freaks keep us from falling into ruts. (If we listen to them.) (We seldom listen to them.) (Which is why most of us—and our organizations—are in ruts. Make that chasms.)

Bara för det tror att jag ska göra något galet idag! Eller imorgon …

Uppsnappat på Entreprenörsbloggen.

Jaha, nu har jag gjort om alla mina "att göra-listor" till "nästa åtgärd-listor" enligt David Allens modell i boken Få det gjort. Fast man får ju anpassa sig lite till svenska förhållanden. Ibland blir amerikanska böcker om personlig planering så amerikanska. Det står till exempel ofta "Du kan be din sekreterare". Hallå! Hur många har sekreterare idag? På de flesta arbetsplatser blir det ju mindre och mindre administrativ personal och några sekreterare var det länge sedan jag såg till. Allra minst någon som är "min egen" … Tyvärr. Duktiga administratörer växer inte på träd (fast jag har några på mitt jobb som är riktiga stjärnor!).

I alla fall så försöker jag nu, enligt Allens modell, släppa det här med att göra en arbetsfördelning på veckodagarna som jag tidigare gjort. Då har jag försökt planera veckan och sätta upp olika saker som ska göras på måndag, tisdag och så vidare. Men det funkar ju aldrig. För när fredagen kommer så har man varit iväg på olika håll, blivit avbruten och helt plötsligt har man nio stora grejer som ska klämmas ihop mellan fredagsfikarasten och hemgång. Helt omöjligt. Allens modell bygger på att man hela tiden fokuserar på vad man ska göra härnäst i varje projekt. Inte alltihop på en gång som jag gärna gör. Det känns ganska bra så här långt, men kanske är en dag lite för kort tidsperiod att utvärdera efter …

Goe Martin Stenmarck till finalen i Eurovision Song Contest (Vad var det jag sa?). (Den snygg-snygga bilden hittade jag hos Jerry …). Härligt att se en vinnare som var så glad. Det gick inte att ta miste på. Nu håller vi tummarna för Las Vegas i Kiev.

Här är hela resultatlistan:

1. Las Vegas med Martin Stenmarck - 212 p
2. Håll om mig med Nanne Grönvall - 209 p
3. Alcastar med Alcazar - 135 p
4. Att älska dig med Shirley Clamp - 130 p
5. A Different Kind Of Love med Caroline Wennergren - 116 p
6. Vi kan gunga med Jimmy Jansson - 49 p
7. Higher Ground med Sanne Salomonsen - 35 p
8. Du och jag mot världen med Fredrik Kempe och Sanna Nielsen - 30 p
9. Alla flickor med Linda Bengtzing - 15 p & Ödet var min väg med Nordman - 15 p
   

Tre ynka poäng skilde alltså ettan Martin från tvåan Nanne. Nanne gjorde ju också skitbra ifrån sig. Men jag höll en extra tumme för Martin (till skillnad från de elva andra tjejer som befann sig i vårt vardagsrum …).

Nu ska det väl blir massor med diskussioner om det här med jury respektive tittarnas val. En sak som jag tyckte var lite lustig var att man fick fortsätta telefonrösta efter juryns röster hade avslöjats. Var det så förra året?

När man har två döttrar blir man medveten om den utseendefixerigen och de krav som finns särsklit på tjejerna. Och kraven från media och omvärlden på hur vi tjejer ska se ut. Projektet Flicka jobbar med att uppmärksamma oss på det här. De reser också runt i Sverige och har informationsträffar både för tjejer och killar där man pratar om att tänka mer mediekritiskt. Himla bra, tycker jag. Projektledare för Flicka är Sara Damber som också grundade Friends som jobbar mot mobbing (och som jag skrivit om tidigare).

Flicka har också gjort gjort en sajt där man kan se hur mode- och reklambilder retuscheras och ändras. Läppar blir fylligare, tänder blir vitare, bröst blir större, hår blir fluffigare, midjor blir smalare … Det är inte lätt att leva upp till de där idealen när inte ens fotomodellerna gör det … På sajten finns också två reklamfilmer som ställer frågan hur tjejer framställs i musikvideor och realitysåpor. Och varför man gör en plastik-guide i tidningen Vecko Revyn som läses av femtonåriga tjejer. Jo, man kan verkligen undra …

Precis som Peter på Tesugen har jag snöat in på David Allens bok Getting things done eller Få det gjort - svart bälte i vardagseffektivitet som den heter på svenska. Jag har inte kommit så långt ännu, men det kommer nog att bli en del förändringar i min arbetsplanering. Jag återkommer när jag kommit lite längre i boken (se, nu kom den där Davinci-kodenboken på väntelistan igen … nåt annat var roligare!).

David Allen har en webbplats också med ett forum där man kan diskutera planering i all oändlighet så man inte får tid att planera …

Marie France ska hjälpa mig i livet. Om jag väljer ut sju önskningar, ska den berömda fjärrskåderskan kostnadsfritt fixa så att det går i uppfyllelse. Otroligt! Hon har skrivit en lista på 33 önskningar som jag kan välja bland. Hmmmmm … ska jag ta "Få en månadslön på 270 000 SEK" eller "Att mina barn satsar på framgånsrik högskolekarriär" (det måste vara lång leveranstid på det, för de ska väl inte börja innan de har gått ut grundskolan …?), eller ska jag kanske ta "Komma med i TV"? Nej, eftersom jag har två trisslotter i plånboken väljer jag nog önskningen "Vinna ett betydelsefullt pris på skrapspel (minst 450.000 SEK)".

Skämt åsido - vad är det här? Får man verkligen ha sådan här reklam idag? För det är ju bara båg, det är självklart. Efter en liten googling hittar jag också lite information på nätet. Kevin Harrington har ägnat massor med tid åt det här efter att hans partner fastnat i lurendrejeriet:

Han måste väl ändå ha överbevisat henne nu? Jag hoppas det! Han har hållt på sedan 1999 …

I Corren.se hittar jag till slut en svensk artikel om fenomenet.


Jag hoppas de gör något åt det nu då! Tidningen visar också lite engagemang! "Hit med kosingen eller stick!" skriver Correns reporter som enligt egen uppgift skickat in 1680 kr för tidningens räkning och inte sett en enda önskning gå i uppfyllelse …

I Norge har det också uppmärksammats i media, bland annat i Vesterålen Online.

Man kan skämta och raljera. Men det tragiska är ju att det finns människor som skickat in och forstätter att skicka in pengar till den här verksamheten. Gunilla sa till Corren 2003:


Annonsen för Marie France finns i ett direktreklamutskick som heter Se & Köp. Inga kända varumärken finns i reklamhäftet. Däremot följande mycket oseriösa rubriker:

• "Jag bantade 19 kilo på bara 6 veckor och åt ända allt jag ville ha … tack vare ett otroligt tv-program som förändrade mitt liv"
• "Så här tjänade jag 10 miljoner på 6 månader"
• "När mina vänner såg mina bröst, trodde de nästan inte sina ögon"
• "När mina väninnor såg hur snabbt mitt hår hade växt (- flera cm på en månad!) trodde de att jag hade peruk"
  

Jag hoppas ingen mer låter sig luras och att den här typen av marknadsföring stoppas!

Det hade man väl aldrig trott att bossanova-låten "A different kind of love" skulle gå vidare i sista deltävlingen i Melodifestivalen. När de skulle läsa upp sista namnet och det stod mellan Anne-Lie Rydé och Caroline Wennergren så tyckte jag bara att de drog ut på det i onödan. Det var ju självklart att det var Anne-Lie som skulle gå vidare. Men se, där fick jag fel!

Lite kul är det i alla fall att det inte bara blir favoriter som går till finalen. I andra chansen ikväll håller jag på Alcazar och LaGaylia!

Uppdaterat efter Sista chansen: Alcazar i finalen - kanon! Linda B är dock inte min låt. Vilken som helst av de andra två (Nana eller La Gaylia) hade varit bättre enligt min åsikt …

Igår var jag för första gången och handlade på ICA Maxi med hjälp av självscanning. Hurra, det har blivit roligt att köpa mat igen! Det är inte ofta man i vuxen ålder ställs inför situationen att man ska lära sig något helt nytt. (Tyvärr, kanske …). Men när jag stod där tillsammans med tre andra främmande personer och fick en genomgång av hur jag skulle göra med självscanningsmackapären kände jag mig som en idiot.

Men i vilket fall så kan jag inte tycka annat än att det är smart att jag kan ställa mina papperskassar direkt i vagnen, registrera priset själv, lägga ner varorna i kassarna och när jag kommer till kassan är det bara att betala och gå direkt till bilen. Istället för att plocka upp allt på bandet och sedan vara döstressad för att man inte ska hinna plocka ner varorna i kassar innan nästa kund vill ha ens plats.

För att undvika stölder kommer de att göra stickprovskontroller. Men jag inbillar mig faktiskt att de flesta är ärliga. Dessutom kommer ICA säkert att kunna spara in massor av pengar på att de inte behöver så mycket kassapersonal, så om en och annan kund snattar ett tuggummipaket går det säkert med plus ändå. Det skulle inte förvåna mig om vi snart får se någon form av larm kopplat till handscannern också.

Jag kände mig som en vinnare när jag igår gick förbi alla som hade valt att handla på det "gamla" sättet och som fick stå i långa kassaköer. Ha, där fick ni för att ni inte vågar prova ny teknik! Titta vad mycket tid jag tjänar! När ni fortfarande står i kö sitter jag hemma i soffan och dricker vin. Nästan i alla fall.

Med gratisprogrammet Eclipsecrossword kan man göra ett eget korsord. Vi har haft det en gång på en fest då min käre svåger gjorde ett korsord om födelsedagsbarnet. Det var en uppskattat grej bland festgästerna som slog sina kloka huvuden ihop för att försöka komma ihåg om det var gymnastik eller matematik som födelsedagsbarnet hade vikarierat som lärare i.

Korsord är ibland en kul hjärngymnastik. Min pappa var en mästare och löste DNs söndagskorsord med glans varje vecka. Han kunde alla de där kluriga korsordsorden!

Nu måste jag naturligvis göra ett eget korsord! Du hittar det här (eller klicka på bilden). Får du alla rätt?

Näe, jag är så trött på snön nu! Fast idag har det varit underbart väder. Nästan så att man fick lust att åka skidor. Tänk att det finns en hel tidning om att Åka skidor. Vem läser den på sommaren?

Jag undrar om det är för att det inte blev någon fjäll/alpresa i år som gör att jag vill att det ska bli vår fortast möjligt?

Dags för ännu en lista … det är väl bara att köra på? Varför inte en tvättsystemsanalys? Säkert gjord för frustrerade hemmafruar i USA. Ett litet utdrag:

Ja, det är ju inte det att det inte behövs ett tvättsystem i det här huset, men är det inte lite överdrivet …? Cynthia Townley Ewer har i alla fall tänkt igenom det här väldigt noga. Känner du igen dig, frågar hon:

• Det är morgon och dags för utflykt med svärföräldrarna.
• Barnet kommer till frukosten med söndriga och smutsiga kläder.
• Föräldern beordrar barnet att gå och byta om. Barnet säger att det inte har några rena kläder.
• Föräldern rusar upp för trappan till barnets rum. På golvet ligger högar med rena och smutsiga kläder. Byrålådorna är fyllda med kläder, smutsiga och rena blandat.
• Föräldern letar igenom högarna på golvet och byrålådorna och hittar en ren (eller ganska ren) uppsättning kläder.
• Föräldern beordrar barnet att byta kläder. Barnet klagar. Föräldern höjer rösten. Barnet gnäller. Föräldern blir galen!
  
• Barnet klagar. De nya kläderna är ingen hit. Byxorna är för korta. På t-shirten syns en krakelerad, avflagnande symbol. Barnet rullar med ögonen och tänker, men säger inte, "Vad var det jag sa!" Föräldern får ändå meddelandet via telepati. Föräldern rycker till, men säger inget.
• Förälder nummer två kommer till frukostbordet iklädd skrynklig skjorta från strykkorgen och gårdagens byxor. Förälder nummer tvås slips passar varken till skjortan eller byxorna. (Ingen tvekan om vem förälder nummer två är …) Förälder nummer två smyger iväg till jobbet mitt i larmet av grälet om barnets kläder.
• Efter frukost rotar förälder nummer ett igenom torktumlaren efter kläder till sig själv för utflykten. Måste köra torktumlaren i tio minuter till för att släta ut skrynklor. Eftersom det bara finns fem minuter att tillgå sätter föräldern på sig halvskrynkliga jeans och tröja. Hoppas att svärföräldrarna har glömt glasögonen idag.
• Familjen är försenad till utflykten. Svärföräldrarna säger ingenting, tack och lov! Föräldern lovar sig själv bättring … till nästa gång.

Jag undrar om Cynthia har kikat in genom vårt köksfönster (förutom det där med slipsen då …). När barnet säger "Jag har inga strumpor" så hittar jag alltid ett par i tvättstugan! Det är väl inget svårt!

Hur ska man slippa det här då? Ja, säger Cynthia, man måste sätta mål (Inte nu igen …!) för sin tvätt. Och sedan bryta ner det i en handlingsplan (Känner jag igen det här? Hm …). Till exempel kan den innehålla:

• Smutsig tvätt samlas ihop på uppsamlingsställen varje dag.
• Smutsig tvätt transporteras till tvättområdet från uppsamlingsställena.
• På tvättområdet finns adekvat mängd av tvättmedel, mjukmedel och fläckborttagning och även tvättmaskin (!), torktumlare, strykjärn och strykbräda, klädhängare och tvätthängningsområde. Tvättmedel osv. fylls på innan det är helt slut.
• Smutsig tvätt sorteras, tvättas, torkas och viks.
• Nödvändig strykning görs eller delegeras (till vem?)
• Kemtvätt lämnas och hämtas.
• Kläderna återförs till förvaringsområdet.
• Repetera ovanstående regelbundet.

Hå hå ja ja! Och Cynthia är inte färdig än. Nu ska vi analysera! Var finns tvättproblemen i er familj? Har alla tvättkorgar till exempel? Eller måste den tvättansvariga familjemedlemmen (Hallå - vi är väl två om jobbet!) leta igenom hela huset efter smutsig tvätt? Ja, nu gäller det att fundera igenom vilka problemområden som finns. Och sedan är det bara att sätta igång. För, som Cynthia säger: "Även om du ignorerar arbete, så försvinner det inte." Så sant som det är sagt!

På Nordic Coaches har jag hittat en rolig lista som Brian Tracy ligger bakom. Det handlar om 21 punkter för att skapa framgång och pengar!! Jippiee, precis vad jag behöver!! Dessutom älskar jag listor! Det är bara att köra igång …

1. Dröm stora drömmar!
   
2. Utveckla en tydlig känskla för riktning.
   Vadå riktning? Det här låter som en dålig översättning från engelskan. Men det handlar visst om att sätta mål - det finns en egen sjupunktslista för att sätta upp och nå mål under den här punkten:
   
   • Bestäm exakt vad du vill uppnå inom varje livsområde.
   • Skriv ner målen klart och tydligt.
   • Sätt en deadline för varje mål.
   • Gör en lista över allt du måste göra för att uppnå målen.
   • Gör om listan till en handlingsplan - prioritera.
   • Förverkliga planen omedelbart.
   • Gör något varje dag som leder dig ett steg närmare ditt viktigaste mål.
3. Se dig själv som din egen.
4. Gör det du älskar att göra.
5. Gör ditt absolut bästa.
6. Arbeta mer och hårdare.
7. Betala alltid till dig själv först.
8. Ställ in dig på livslångt lärande - läs 30-60 minuter varje dag om det du vill lära dig mer om.
   
9. Lär dig ditt arbete in i minsta detalj.
10. Bestäm dig för att tjäna andra.
    
11. Var absolut ärlig mot dig själv och andra.
12. Bestäm vad som är viktigast.
13. Skapa ett rykte om dig att vara snabb och pålitlig.
14. Var beredd att kliva från den ena toppen till den andra - identifiera trenderna i din verklighet.
15. Ha självdisciplin i allt du företar dig.
16. Släpp loss din medfödda kreativitet.
17. Omge dig med rätt människor.
18. Ta hand om din hälsa på bästa sätt.
19. Var beslutsam och inriktad på handling.
20. Låt aldrig misslyckande vara en möjlighet.
21. Klara testet i uthållighet - sök värdefulla läxor i alla bakslag.
    

Lätt som en plätt! Snart har jag uppnått ekonomiskt oberoende.

Det här med att sätta mål kommer man alltid tillbaka till när man läser om personlig utveckling både när det gäller i jobbet och privatlivet. Och det är ju säkert rätt. Men det är lätt att sätta upp mål och svårare att komma dit …

Förstår du vad rubriken betyder? Det är ett helt nytt språk, mannen. Nysvenska kallas det. Ska man hänga med får man lära sig tugget. Även om man bor lååååångt utanför tullarna.

Senaste veckan har jag sett ordet keff två gånger i nättidningar. Det måste innebära att det är på väg in i vårt vardagsspråk med stormsteg. Det är spännande med ord som jag personligen inte har någon referens till. Ikväll satt vi och tjafstade vid middagen om keff betyder bra eller dålig. Vi var tvungna att fråga Internet till slut … Den som använder uttrycket varje dag tycker säkert att man är fånig som inte fattar. Men vi lär väl oss så småningom …

På Mimers Brunn kan man hitta en ordlista för nysvenska. Där kan man bland annat läsa om orden abu, keff, guss, yo och gitta. Och så får man veta att Ska vi gitta jao? betyder Jag föreslår att vi lämnar denna plats, vad tycker du? Fast vadå? Så mossig är man väl inte att man skulle uttryckt sig så. Kanske: Ska vi dra?

Kära Googlande besökare. Här finns inte minsta lilla bild på något br-st (jag skriver inte ordet igen för då får jag väl ändå fler besökare som har sökt på det! Men strecket ska ersättas av ett "ö" …). Det finns en liten stackars kommentar eller två som är kopplade till Melodifestivalen och kläderna där. Inte mycket att se. Och inte ens några bilder på melodifestivalande damer tror jag att det finns här på Svensson Svensson.

Ändå visar statistiken från Statcounter att det är ganska många som surfar till min blogg efter att ha sökt på just de där behagen som jag inte tänker skriva namnet på. Ni måste bli grymt besvikna!

Här finns bara en alldeles vanlig vardagsblogg. Kanske kan du finna något intressant att läsa ändå. Om inte: surfa vidare till andra jaktmarker …