Mitt ämne för bloggstafetten är alltså "Barnens rätt i samhället". Oj, vilken utmaning! Om vi ska börja lite ordentligt, kanske …

På Barnombudsmannens sajt kan man läsa om barnkonventionen. Det här är de fyra så kallade huvudprinciperna:

• Artikel 2 slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras. Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som har ratificerat* den.
  
• Artikel 3 anger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Begreppet "barnets bästa" är konventionens grundpelare och har analyserats mer än något annat begrepp i barnkonventionen. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall.
  
• Artikel 6 säger att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen.
  
• Artikel 12 handlar om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad.

Det diskuteras ju till och från om Sverige verkligen kan leva upp till barnkonventionen, till exempel i samband med flyktingbarn som mår dåligt, men ändå blir hemskickade. Eller när skolorna sparar så det gör ont! Men svenska barn har det nog generellt ändå ganska bra. Men inte alla barn så klart! Många barn i Sverige far illa, misshandlas, utnyttjas …

Jag mår så illa när jag ser barn som far illa! Det har ju verkligen blivit tydligt nu i och med tsunamin som lämnade många barn föräldralösa, både svenska barn och indonesiska, thailändska, indiska, sri lankesiska … Jag tycker också att pressen emellanåt har varit vidrig mot barnen. Jag minns speciellt ett TV-inslag från ett sjukhus i Thailand där de behandlade en skandinavisk flicka som var helt förkrossad och skadad i ansiktet. Hon hade inte valt att visas upp över hela Sverige. Någonstans satt kanske en kompis, eller en mormor eller morfar och såg sin vän eller sitt barnbarn. Jag glömmer det inte heller! Men det var hänsynslöst av media. Barnombudsmannen har också reagerat på hur medierna hanterat barnen i katastrofen i en debattartikel i DN:


Jag kan inte annat än hålla med. Men barn säljer lösnummer …

Det blir lätt floskler och stora ord när man ska skriva om barn och barns rätt. Därför har jag valt att fråga ett par barn i min närhet om vad de tycker. Det blev så här:

Jag: Vad är viktigast för barn? Vad har de för rätt i samhället?
Barnet K: Att vara glada. Och må bra!
Barnet S: Att ingen är dum!
K: Föräldrarna får inte slå barnet. Och de har rätt till skola och lärdom.
S: Jag har läst att alla barn har rätt till ett namn.
K: Och kärlek. Barn har rätt att tycka vad de vill. Jag tycker till exempel att jag ska få en hund!
Jag: Ska barn få bestämma?
S: Inom rimliga gränser.
Jag: Nu lät du som en vuxen!
S: Mmmmmm
Jag: Vad är rimliga gränser?
S: Typ, alltså. De ska inte få bestämma allt men lite.
Jag: Ge nåt exempel!
S: På vadå?
Jag: På det som de får bestämma och nåt de inte får bestämma?
S: De får absolut bestämma vad de ska ha på sig för kläder. De ska inte få bestämma till exempel ifall de ska få en hund. Eller om man ska få högre veckopeng. Då måste de göra nåt för det.
Jag: Mer då?
S: Äh, stör mig inte! jag orkar inte svara på de där dumma frågorna! BARN HAR RÄTT ATT INTE BLI STÖRDA NÄR DE TITTAR PÅ TV!!!

Där gav jag upp!

* Att ett land har ratificerat en konvention innebär att det har bundit sig folkrättsligt till att förverkliga den. Sverige ratificerade barnkonventionen 1990, som ett av de första länderna.

Länkar:

• BRIS - Barnens rätt i samhället
• Barnombudsmannen
• Friends - mot mobbing
• Rädda Barnen

Övriga inlägg i bloggstafetten.