Igår såg jag på dr Phil på TV. Man kan inte låta bli att fascineras av denna ultraamerikanska företeelse. Han har tidigare låtit sin son göra inslag om hur man hanterar tonåringar och nu har hans fru blivit reporter! Igår intervjuade hon Cher om hennes föräldraroll. Mitt i intervjun fick man också höra hur dr Phil intervjua sin fru om hur god vän hon var med Cher.

Jag satt där framför TVn och blev lite sur på dr Phil. Varför ska han hålla på och blanda in hela sin familj? Fast på sätt och vis kanske det är bättre att frun får vara med och jobba lite i familjeföretaget än att hon, som tidigare, bara sitter i publiken och får gå med sin man ut när programmet är slut.

Man kan tycka vad man vill om Phillip McGraw, men igår sa han en intressant sak: Om man frågar folk vad de prioriterar högst så svarar de alltid familjen, men när man sedan tittar på vad de gör så visar det sig i de allra flesta fall att de inte prioriterar familjen i sina handlingar. Kan det stämma? Jo, ibland är det nog så. Men vad innebär det att prioritera familjen då? Innebär det att en förälder ska vara hemma hela tiden och baka bullar? Det passar ju inte alla. Ska man inte få bli förälder då? Jag tror att man kan prioritera sin familj på olika sätt. Naturligtvis måste barnen få tid, men det handlar ju också om vad man gör på den där tiden. Jag vet att våra barn uppskattar de resor vi har gjort tillsammans till exempel. Jag kan ju inte utplåna mig själv. Jag gillar att jobba och skulle vara en urusel hemmafru! Men jag kan ju försöka anpassa jobbet till familjen så gott det går.

Jag är inte heller alltid säker på att mina barn vill ha tid med mig nu för tiden. Ofta verkar de mer intresserade av att vara med sina kompisar … Men det handlar väl om att finnas till hands och lyssna när de väl behöver mig. (Och naturligtvis har det ju att göra med hur gamla barnen är!).

Det är också viktigt att båda föräldrarna är delaktiga (om man nu är två!) och redan från början när barnen är små. Vi har delat på föräldraledigheten, och det tror jag påverkar hela familjen under uppväxten. Ofta ser man kanske bara till de ekonomiska aspekterna och det blir mamman som stannar hemma större delen av ledigheten. Jag skulle vilja uppmana dagens nyblivna föräldrar att tänka lite längre. Och dela. Det går oftare än man tror. Min man är egen företagare och skulle lätt kunna ha sagt att han inte kunde vara borta. Men han valde att vara pappaledig. Det tror jag inte han har ångrat. Och inte jag heller …

Förra året pratades det mycket om curlingföräldrar - att vi engagerar oss för mycket i våra barn. Vi skjutsar hit och dit och brer mackor och köper leksaker. Det är många som känner igen sig i den bilden. Jag bland annat. I alla fall ibland. Med jag vet folk som är värre …

Det här med att vara förälder delar jag in i olika stadier som ställer olika krav på oss som vill göra vårt bästa i föräldrarollen. Själv har jag sedan i höstas gått in i tonårsföräldrarollen. Jaha, då får man lära sig nåt nytt - spännande! Och mer lär det bli de kommande åren …