Arbetsskygg? Jag?
Vi svenskar är mest arbetsskygga i hela Norden, skriver Svenska Dagbladet. Svensken drömmer om att gå i pension tidigt och tar sig friheter när chefen är borta. Var fjärde svensk har dessutom somnat på jobbet! (Där går min gräns …). 62 procent av svenskarna tycker också att deras arbetskamrater är det mest irriterande med jobbet.
Visst låter det tråkigt att så många tycker illa om sina arbetskamrater? Man kan ju fundera på om det är jobbarkompisarna det är fel på, eller om det bara blir något man klagar på när det egentligen är något annat som är fel. För inte är väl så många svenskar skitstövlar? De flesta jag känner är tvärtom riktigt trevliga!
En kompis blev sittande i sin bil i helgen eftersom det blåste ner träd både bakom och framför honom på vägen. Han och hans sambo gick till ett hus och bad att få låna toaletten. Det fick de visserligen, men sedan fick de snällt gå tillbaka och sätta sig i bilen igen hela natten. Då tänkte jag på alla familjer i Thailand under katastrofen som tog hand om turisterna (svenskar!) och gav dem både mat och husrum, ibland till och med före sina egna barn …
5 Kommentarer »
URIn för TrackBack till det här inlägget är: http://blogg.svenssonsvensson.com/2005/01/10/arbetsskygg-jag/trackback/
Detta inläggs kommentarer som RSS.
Kommentera
Rad- och styckebrytningar sker automatiskt och e-postadressen visas inte. Den HTML du får använda är: <a href="" title="" rel=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>
Prenumerera via RSS 
"Hon hade nosen i en låda, och kunde inte komma loss!"
Det är inte arbetskamraterna det är fel på, det är ett systemfel. För många omorganisationer, för lite framförhållning, för lite visioner, för lite uppmuntran för initiativ, för tungrodda organisationer osv osv osv. Trivs man inte på jobbet är det väl lätt att skylla på dem som är närmast?
Comment av Monica — 10 januari 2005 @ 16:31
Jo, så är det nog. Många människor jobbar mycket, både mertid och övertid och allt vad det heter. Och dessutom har många arbetsplatser rationaliserat bort tjänster som gör att de som är kvar blir ännu mer pressade …
Comment av Svensson — 11 januari 2005 @ 10:35
Det är mig det är fel på men jag tycker i alla fall illa om en del arbetskamrater…(;-)
Comment av Jerry — 11 januari 2005 @ 13:51
Det gjorde jag också förr när jag var anställd Jerry. Man kan inte älska alla här i världen. Och man har ju väldigt sällan VALT dem. Till skillnad från sina privata vänner.
Comment av Monica — 11 januari 2005 @ 14:16
Det gäller väl bara att försöka minska tiden man tillbringar med de människor man är är "inkompatibel" med så långt det går … fast det är ju inte alltid så lätt!
Comment av Svensson — 11 januari 2005 @ 21:00